En skiva att leva med

Om man vill, kan man dela upp skivor i tre olika kategorier. För det första de skivor som suger hårt och som man aldrig mer vill lyssna på. För det andra de skivor som har någon eller några låtar man gillar och som kanske får vara med i ipoden. Och för det tredje finns det skivor man vet att man kommer att umgås med. Som kommer att spelas i sin helhet i både ipoden, bilen och stereon där hemma. Som kommer bli en del av ens liv. Som man kommer att sjunga med i både full och nykter. Som man vill spela för sin dotter. Det här är en sådan skiva. "Sista scenen" är på samma gång lätt som västkustsk havsluft och djup som en jämtländsk skogstjärn. Per-Olof Stjärnered är en av de få - Annika Norlin är en annan - som kan sjunga en text helt utan åthävor, precis rakt upp och ned, men ändå ladda varje ord med maximalt mycket mening. Dessutom, och det är väl det som gör "Sista scenen" till årets bästa platta hittills, finns det inte en låt som inte har ett stänk av det euforiska i det svarta, och en bit spillolja i det euforiska. Bravo.