Efter flera års dominans från filmen rördes det rejält om i grytan när KieferSutherland 2001 gjorde entré i tv-serien 24. Serien i sig var kanske inte banbrytande men att en så pass respekterad skådespelare hakade på var ovanligt.
Det startade något.
Det kan verka tjatigt att gå in på tv-seriernas framgångsaga men det har blivit nästan mer än populärkultur. I radioprogrammet P3Kultur har man till och med en seriecirkel (istället för bokcirkel) med avsnitt av The Wire, av många betraktad som världens genom tiderna bästa tv-serie.
Men varför har seriös tv blivit så populärt?
Det är som så många gånger förr viktigt, i alla fall för diskussionens skull, att skilja på skrot och korn. Visst finns det underhållande följetonger som engagerar massor av människor men långt ifrån alla av dessa är så i grunden kvalitativa att de kan räknas till "den nya vågen"av serier som vill mer än att bara underhålla för stunden.Fördelen gentemot filmen är bland annat utveckling. Och då handlar det inte om intrigens utveckling utan karaktärernas. I ett välgjort serie-drama får vi chansen att under flera år se hur karaktärerna ändras och visar sig vara mer komplexa. Handlingen blir nästintill underordnad karaktärsutvecklingen, som drivs på av kända och ytterst skickliga skådespelare och manusförfattare.
Vi talar inte om fördjupning i form av att någon blir förlamad eller har en okänd tvilling utan en fördjupning in i en människas avancerade person. Lager på lager läggs till och publiken kan relatera till händelser och handlingar som gör att vi förstår att en människa är långt mer mångfacetterad än ytan visar.
Tiden är på seriernas sida och låter åskådaren följa med in i ett skede som får konsekvenser för den fortsatta storyn. I en välskriven serie blir karaktärernas komplexitet en huvudroll i sig.
Amerikanska betalkanalen HBO var länge ledande med serier som Sopranos, Deadwood och Band of Brothers. Det var nydanande och våghalsigt på alla sätt. Efter några år hängde andra kanaler på och producerade rad efter rad av välspelade, tunga epos. AMC:s Mad Men handlar på ytan om reklammakare under 50-talet men blir, avsiktligt eller inte, en djuplodande genomgång av kvinnors villkor under 50- och 60-talet. Från hemmafruar till karriärkvinnor.
Det handlar om samhällets utveckling och blir till en subtil skildring av ett Amerika i snabb förändring.Fiktionen behandlar mer än bara ämnet. Man leker även med formen och i till exempel Vilda västern-serien Deadwood använder man sig ofta och gärna av teaterns avsidesrepliker, det vill säga att någon talar till publiken mer än till sig själv. Detta kräver mer av oss som tittar men man underskattar inte sin publik utan litar på att de är kapabla att följa med in i fiktionen och helt ta den till sig.
Det finns få gränser som inte nosats på redan men att fortsätta expandera är en av kulturens huvudgärningar. Så än är det inte slut. Det är bara början på en våg av fiktion som engagerar och underhåller. På helt nya villkor.