En sådan musikoktober i Lofta

Den gästande artisten var Ulrika Westerberg, violinist i Stockholm (bland annat på Folkoperan) men född och uppvuxen här i nejden, åtminstone till tolvårsåldern. Vid orgeln satt Aron själv, som ackompanjatör men även som soloorganist i ett stycke av den amerikanske organisten och tonsättaren Frederick Newell Shackley.

Av de sex kompositörer som programmet omfattade var Shackley den yngste, den ende som hade något med 1900-talet att göra. Inte minst därför var hans "At Eventide", alltså en liten kvällsmusik, extra intressant. Det okända lockar alltid och den här musiken, uppbyggd i små kapitel med både snälla tongångar, koralstämning och enstaka utbrott kändes som en liten kvällsnovell där författaren berättar om sina känslor.
Till upplevelsen hörde naturligtvis Aron Nilssons läckra spel, med rum för alla känslosvängar.

I allt annat var Ulrika Westerberg med, hon och hennes fina violinton. Av all musik är det barocken som fångar henne starkast. Så urvalet låg där, eller i trakten intill. Ett sådant exempel får bli ett av de korta stycken som hon inledde konserten med, ett finstämt Andante av Mendelssohn.

I sammanhang som detta är Bach given. Och är Bach given slinker nästan alltid hans sköna men nästan sönderspelade "Air" med. Arrangemanget för fiol och orgel upplevde jag som riktigt lyckad i det sammanhanget.
De två spelade från orgelläktaren utom i ett enda fall då Ulrika Westerberg kom fram till koret för Johann Helmich Romans "Assaggio" (närmast "smakprov") för soloviolin. I den korta, tredje satsen svänger det till ordentligt. Ulrika Westbergs hand och hjärta med sitt instrument gav vacker utdelning.

Konsertens sista tonsättare var också den äldste. Österrikaren Heinrich von Bibern med sin femte Sonat i e-moll från 1680-talet. Men musiken kändes på inget sätt urgammal utan högst levande. Visst har Biber klämt in lite "pratmakeri" i sin växelrika sonat, men mot slutet får han det att riktigt bränna till. Och några tretaktsteman blir rent dansanta. Allt friskt gestaltat av premiärkonsertens två musikanter.

Men var var alla musikälskare? Varför kom så få?
Det bör nog församlingen fundera över och försöka göra något åt. Chans till ökning finns, fyra söndagar framåt. Den fina, hundrafemtioåriga orgeln står varje konsert i centrum. Nu på söndag kommer Erik Boström (Aron Nilssons men även Bo Ingelbergs lärare på Musikhögskolan i Stockholm). 16 oktober sätter sig Aron Nilsson och Roger Glan bredvid varann vid orgeln och spelar fyrhändigt!
23 oktober spelar konsertseriens yngste, Ekeröorganisten Martin Blomqvist (även han en av Boströms elever). Och så finalen den 30 oktober! Huvudnumret då är Maurice Duruflés stora Requiem med Gamleby Vokalensemble och Aron Nilsson som dirigent.
Även inomhus kan alltså hösten vara vacker.

En sådan musikoktober i Lofta

Sedan snart tio år har Aron Nilsson, Gamlebyorganisten, varje oktober arrangerat söndagsmusik i Lofta kyrka. Detta års oktober har fem söndagar, så utbudet blir större än någonsin. På söndagskvällen var det dags för första omgången.