En rödvit kärlekshistoria

1917 utropade den finska riksdagen Finlands självständighet från Ryssland. I januari 1918 gjorde de röda en kupp inspirerade av revolutionen i Ryssland och tog makten i Helsingfors. Den lagliga regeringen flydde hals över huvud till Vasa. Finska inbördeskriget, eller frihetskriget som de vita föredrar att kalla det, var i full gång.
Kriget blev kort, bara några blodiga, svarta månader, som än i dag sätter sina spår i det finländska samhället. De röda kapitulerade i slutet av april i Viborg. Striderna hade resulterat i 3 400 stupade på den röda sidan. De vita hade förlorat 3 100. Kriget kostade det finska folket totalt 30 000 döda. Vid krigsslutet satt cirka 75 000 röda fångar i läger.

Kriget skapade en djup klyfta i det finländska samhället. På den röda sidan var det framför allt efterkrigsuppgörelserna och allt lidande i lägern som resulterade i en närmast oförsonlig bitterhet. Det är till denna olyckliga tid för Finland, som Leena Lander, tar oss med till i den här berättelsen (översatt av Camilla Frostell).
Historien i korthet: På sin dödsbädd lämnar en gammal man en vit armbindel från kriget i arv till sitt barnbarn och den röda familjens hemlighet börjar så sakteliga nystas upp. Det är en märklig kärlekshistoria mellan en vit jägare och en röd kvinnlig fånge som utspelar sig i huvudsak på ett gammalt mentalsjukhus, som under några krigsmånader har förvandlats till fångläger där arkebuseringspatrullernas skott ekar mellan tallarna.
Den ständigt berusade fälträttsdomaren försöker bringa klarhet i vad som hänt mellan den vite jägaren och den kaxiga, självständiga röda kvinnan på väg till lägret. Och det tar sin tid innan man får klart för sig hur saker och ting hänger i hop.
Leena Lander skriver väl. Hon berättar om några spännande människoöden i skuggan av ett brödrakig som skulle kunna ha utspelats nästan var som helst. Det är en gripande berättelse från en kaotisk och dramatisk tid.