En revolution på filmduken

De dyker upp och får filmhistorien att skälva under sina höga klackar efter kanske tio minuter av "Förtrollad". Visserligen långt i bakgrunden, men ändå: Två omisskänsliga New York-prostituerade. I en Disney-julsaga! Medan gamle Walt snurrar som en ballerina i sin grav inser vi att "Förtrollad" är mer än en film. Den är en revolution.Vi anade oråd redan i inledningsscenerna, där en animerad prinsessa, Snövit och Askungen i ett, sjunger gulliga sånger om kärlek till en publik av gulliga djur. Något stämmer inte. Djuren är lite för fula, sången lite för smetig, hela scenen är en ironisk balansakt där Disneys mytologi samtidigt skrattar åt och gör upp med sig själv.En prins, ett troll och en ritt in i solnedgången senare tar filmen sin stora vändning. Prinsessan knuffas ner i en önskebrunn och dyker upp som riktig skådespelerska i det riktiga New York. Prinsen kommer snart efter för att rädda henne, tillsammans med en animerad jordekorre. En familjejulfilm blir inte mer postmodern än så."Förtrollad" innehåller egentligen bara ett enda skämt - prinsessans sagovärld krockar med 2007 - men det levereras konsekvent och tål att upprepas. Och precis när allt håller på att sega till sig kommer Susan Sarandon som den elaka styvmoderhäxan och skjuter blixtar ur varenda tänkbar kroppsdel.För två år sedan tog Robert A Iger över som vd för en Disneykoncern som tyckte att det var helgerån att sälja Askungen- och Snövitdockor i gemensam kartong. Varumärkena skulle hållas isär till varje pris. "Förtrollad" blandar inte bara alla tänkbara Disneyfigurer, den är också en mix mellan saga och cynism som vi inte sett sedan den första "Shrek". Och två bögskämt. Jag tror att Iger, och de kommande Disneyfilmerna, är värda att hålla ögonen på.Fotnot: Filmen har Sverigepremiär idag, bland annat i Västervik. På juldagen har filmen om Arn premiär, även i Västervik, och recension av denna publiceras i VT i morgon.