En resa som inte är blasé

Snacka om kaos, Nina befinner sig i ett vägskäl i livet, eller rättare sagt, Nina vet inte vart hon skall ta vägen. Hon känner sig ensam och övergiven utan mål och riktning i livet och är allmänt missnöjd med sig själv. Nina funderar fram och tillbaka på vad det är meningen att hon skall göra med sitt liv. Vad gör man om man känner att man lever sitt liv i onödan? Identitetskriser har vi alla, men Nina löser sin. Först så beklagar hon sig inför sin enda fasta punkt, sin morfar, men de smått filosofiska samtal de för leder till Ninas metamorfos. Nina går ifrån sin introverta, blyga personlighet till en mer framåt, spontan och social tjej.
Resan dit går från atomer och mystiska vykort till konfrontation med hennes förflutna och särskilt den mystiska P.

Hur många böcker finns det inte om identitetskriser? Efter vit-medelålders-tråkig-man så kommer vit-ung-tråkig-kvinna på andra plats när det gäller uttjatade ämnen. Men Anna Skarin gör något nytt, den här gången är det nämligen storyn intressant. För en gång skull så genomgår huvudrollsinnehavaren inte drastiska förändringar. Utan hon inser att man kan ha äventyr i vardagen, du behöver inte vara för drastisk för att förändra ditt liv. Nina blir den hon blir genom små förändringar, det är nästan som Amelie från Montmartre: en jakt på äventyret i vardagen, livet blir inte mer än vad du gör det till.

Språket är väldigt poetiskt. De första kapitlen går väldigt segt, det hade behövt vara mera ?kräm? (hemskt utryck) där.
Men när jag läste slutet så grät jag nästan.
Att boken är bra har ni antagligen redan förstått, och Anna Skarin är en bra författare. För att vara debutant så är hon lyssnande, och kan komma långt.
Den information som jag läst om Anna Skarin, visar att hon vill något. Hon skriver inte bara för skrivandets skull. Hennes skrivande kom ifrån ingenstans, men är ändå en helt naturlig process för att rensa hjärnan på allt det där vi har inom oss och som vi inte kan få ut helt enkelt. Anna Skarin lyckas få ut det där, och gör det bra. Om ett par böcker lär vi se ett mästerverk. Heja Anna!