En resa mellan Tornedalen och Sahara

David Vikgrens tredje diktsamling, Inomhuslektionen, är ett exempel på det slags poesi som flera samtida författare ägnar sig åt. Avancerade tankekonstruktioner presenteras och det är hugget som stucket om läsaren ska ägna sig åt att försöka göra syntaxen begriplig eller om närmandet till textsidorna tjänar på att stannar vid betraktandet av verbala installationer.

Foto:

Kultur och Nöje2008-09-02 00:06
Peter Hultsberg
Ett nedslag var som helst i den digra samlingen ger exempel. På sidan 107 läser vi: "hela tiden händelser, ändelser, tid. i området där man eldat;" Detta är den första raden i ett textblock där ord och företeelser upprepas, vrids och vänds, repeteras och presenteras i ett symmetriskt raffinerat arrangemang, så det är knappast så att citatet ger rättvisa åt diktsamlingen. Endast en fingervisning. Till dessa textsjok apteras illustrationer, nämligen bruksanvisningen till hur en flyttkartong monteras. Geografiskt befinner dikterna sig i en pendelrörelse mellan Saharaöknen med dessa kulturella referenser och Tornedalen (författarens födelseplats). Naturligtvis ger läsningen åtskilligt mer i utbyte än konstaterandet att mycket ter sig märkligt i denna genomarbetade samling. Men frågan som redan antytts kretsar kring formens betydelse på bekostnad av innehållet och det omvända. En fråga som väcks, inte enkom under läsningen av David Vikgrens nya dikter utan på det hela taget, i samband med studierna av flera namnkunniga svenska poeter och deras senaste böcker har att göra med huruvida den nutida lyriken kommer att överleva utan statsbidrag. Eller mindre krasst uttryckt: Var finns biljetterna till den läsande allmänheten när flyttkartongen är packad och resan till Nordafrika anträds?
Ny bok
David Vikgren Inomhuslektionen Wahlström
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!