En ovanlig lördag i Sankt Petri kyrka

Den ene av de två känner vi sedan ganska många år eftersom han har sitt föräldrahem i vår stad, Carl-Henrik Fernandi. Lite då och då, t ex i pauser från hans utbildningsår i Stockholm och Amsterdam har han bjudit på konserter här.Den andre, amerikanen Jackson Crawford Jr, var nog för oss alla ett okänt namn. Visserligen turnerade han i Sverige första gången för ett par år sedan men kom inte nära oss. Inför årets Sverigeturné hade han fått ett tips om Västervik som en musikaktiv stad och tog kontakt med Bo Ingelberg. Som tände direkt.Jackson Crawford är visserligen född och uppvuxen i USA men har Tyskland som hemland sedan många år och därmed lättfunna kontakter norrut.Både Crawford och Fernandi började spela saxofon när de var elva. Skillnaden mellan dem då? Det är 56 år sen Crawford fyllde elva. Han är alltså mer än dubbelt så långt kommen i livet som Carl-Henrik.De båda konserterna hade både släktskap och särdrag. Fernandi koncentrerade sig på 1800-talsmusik av Cesar Franck. Saxofon och Franck - hur går det ihop? Visst var det Francks belgiske landsman Adolphe Sax som uppfann instrumentet i mitten på 1800-talet, men vad brydde sig Franck om detta? Han satt koncentrerad vid sina orglar livet igenom.Vad Carl-Henrik Fernandi nu har gjort, det är att dra ur, att frilägga saxroller i ett par av Francks dramatiska orgelkoraler (nr 1 och 3 från 1890). Och så känsligt, skickligt är det gjort att jag häpnade. Orgelstämman förminskas dock aldrig till något slags komp. Både Bo Ingelberg och Carl-Henrik Fernandi har huvudroller. Arrangemanget byter dock ofta karaktär. Därför växlar Fernandi mellan sopran-, alt och tenorsax. Ibland med närmast sekundsnabba skiften!Några timmar senare var det dags för den här höstens första "Lördagsmusik" i samma kyrka, med den nämnde saxofonisten Jackson Crawford Jr som solist. Annorlunda på flera sätt blev det, ja redan från början. Det "Herde-solo" ur Wagners "Tristan och Isolde" som Crawford spelade utan att vi såg en skymt av honom skapade en ren naturkänsla omkring oss.Programmet som helhet pendlade mellan 1800-tal (som Wagner) och aktuellt 1900-tal som Marcel Perrin, Derek Bourgeois med flera. Egna variationer på en över hela Jorden spridd, klassisk barnvisa, på svenska "Blinka lilla stjärna" blev dessutom ett extra virtuost inslag. Liksom finalen vad det gäller tonkraft: Stephen Adams kända "Den heliga staden". Instrumentalt höll sig Crawford till sopran- och altsax.Ett pausinslag från sax-musiken var en bara ett par månader gammal, livfylld komposition av Bo Ingelberg, Bröllopsmusik med det uppfordrande shakespeare-citatet "Calleth You, Cometh I" som passande titel.Dagens äldsta konsertkrydda var Alessandro Marcellos "Concerto i d-moll för oboe" (tidigt 1700-tal), här arrangerad för sopransax och orgel. Den bearbetningen var förresten inte den första som denne Marcello råkade ut för. Redan jämnårige Johann Sebastian Bach lånade, ja stal idéer ur samma låda. Inslaget ger mig anledning till en avrundande kommentar: av alla de tio kompositioner som Crawford valt var nog Marcello-konserten den enda som vi någon gång även hört Fernandi spela!

En ovanlig lördag i Sankt Petri kyrka

Egentligen är det osannolikt. Två klassiska saxofonister med internationell status ger var sin konsert samma dag i en liten stad som Västervik. Men det hände på lördagen i Sankt Petri kyrka!