En nästan perfekt deckare

Peter Robinsons nya deckare En lek med eld har nästan allt den perfekte deckaren ska ha: en trovärdig och spännande intrig, en berättelse som hela tiden rör sig framåt, lite kärlekstrassel, några missförstånd och överraskande vändningar. Plus en miljöbeskrivning där vi kan känna igen oss och en tidsanda som känns rätt. Dessa senare är några av hans bästa meriter som deckarförfattare.
Det enda minus jag vill ge boken är upplösningen, som blir lite för förutsägbar på slutet, även om det dröjer ganska länge innan det uppdagas.

Peter Robinson har rönt stor och välförtjänt framgång på senare år, inte minst i Sverige. Kanske beror det delvis på att hjälten Alan Banks är en polis som inte faller in i schablonbilden ?problem med alkohol men med smak för klassisk musik?-polis. Han är tvärtom en relativt vanlig medelålders människa i vår tid, frånskild och med vuxna barn som han har en god relation till.
Denne polis bor och arbetar i södra Yorkshire i England, i den fiktiva staden Eastvale. Här uppdagas ett dubbelmord efter en brand som snart följs av en ny dödsbrand. På krokiga vägar och med envishet och modern teknik kan fallet klaras upp.