En krönika om Liv Strömquist, snippor och mens

Kultur och Nöje2014-10-03 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För några månader sedan skickade jag efter foton på kända feminister från en fototjänst på internet. Tanken är att de där fotona så småningom ska ramas in och hängas upp och bilda en feministisk idolvägg hemma. Ett av fotona föreställer serietecknaren Liv Strömquist. Förra året var hon en av Sveriges Radios sommarpratare och valde att ägna hela programmet åt mens. Att som person med livmoder äntligen få höra någon prata öppet, oblygt och obehindrat om mens i en och en halv timma i rikstäckande radio var lite av en revolutionerande upplevelse. Den där jädra mensen, vad mycket skam den har bidragit till hos mig och – gissningsvis – alla andra menstruerande tonåringar. När jag gick i högstadiet var en röd blodfläck på byxorna cirka det värsta som kunde hända. Bara att tappa ut en tampong ur väskan i kapprummet kunde få en att vilja dö, så skambelagt var det. Jag vet kvinnor som, när de var tonåringar, slängt mensfläckiga trosor i soporna istället för att lägga dem i tvättkorgen där deras föräldrar och syskon kunde få syn på dem. Det finns vuxna människor som nästan börjar hulka av ordet menskopp, världens i särklass bästa mensskydd. När Liv Strömquist var med i teveprogrammet Sverige i SVT den 20 september och fick frågan om varför hon tror att mens är så skambelagt så sa hon att det kan bero på var mensblodet kommer ifrån. För snippan är ju precis som mensen väldigt skambelagd. Och samma revolutionerande känsla jag fick av att höra Liv Strömquist prata mens i radio fick jag när jag förra helgen läste hennes nya seriealbum Kunskapens frukt. Det handlar rakt igenom om snippan.

I Kunskapens frukt listar Liv sju män som varit för intresserade av det som brukar kallas "det kvinnliga könsorganet", hon skriver om vulvan och varför vi aldrig varken pratar om den eller avbildar den och hon skriver – återigen – om mens. Och jag fnissade mig igenom alla 140 sidorna. För även om det då och då blir rent av sorgligt (till exempel avsnittet om en vit man som förslavade, samt visade upp en svart kvinna och hennes könsdelar mot betalning, eller den lilla detaljen att storleken på klitoris inte upptäcktes förrän 1998) så är Liv Strömquist en av de roligaste serieskaparna som finns och jag tycker verkligen att alla ska läsa Kunskapens frukt. Speciellt alla med snippa, vi är ju inte direkt bortskämda med bra kultur om våra kön.