En klockren öppning

Drygt 26 minuter in på In Flames nya platta "A sense of purpose" rullar den igång så försiktigt och tassande. Det handlar om låten "The chosen pessimist" som står ut mer än någon annat In Flames gjort tidigare. En sorts episk hårdrock som för tankar till Nine Inch Nails, och med ett sorts vemod som Thåström ibland landar i, oavsett om han kört industri eller lugnt. Och det är faktiskt riktigt bra vill jag tillägga. Och sticker av så bra mot det övriga materialet som In Flames levererar. En låt gör ingen platta, och det behöver man inte vara orolig för. Det övriga materialet är nästan lika starkt - och varierat. Inledande "The mirror's truth" är en klockren öppning och lika klockren som singel med en direkt refräng och skön gitarrslinga. "Condemned" är en annan nästan lika klockren hit som återigen bevisar att metalbandet är Sverigebäst på melodimakandet bland sina likar. Svängiga och ångestfyllda "Disconnected" ytterligare en favorit, speediga "I'm the highway" likaså. Snart nog hela albumet är kanon, om det inte vore för en och annan transportsträcka. In Flames stod i alla fall pall för favorittrycket. Fler nya skivrecensioner finns på sidan Avlyssnat.