En klagosång för de outvecklade

Kultur och Nöje2012-08-31 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag föddes på det glada 80-talet, i ett hem med svartvit tv. Kanal ett och två. Det fanns ju färg-tv men alla hade inte kommit dit än.

När mamma berättade att hon växte upp med utedass så skrattade jag och mina syskon och skämtade om att hon fick torka sig med tistlar i röven också.

Jag undrar vad våra barn ska skratta åt? Det finns mycket att ta av. Mobiltelefoner som bara går att ringa med, filmaffärer, cd-skivan och papperstidningen.

Jag tror att jag föddes gammal på något vis. Som en gammal sur tant som vill att allt ska vara som förr i tiden för då var det bättre. Det var i alla fall mindre information att ta till sig och färre val att göra.

Ack, nu för tiden går allt i en hiskelig fart! Facebookflödet rusar som en galopperande häst och jag mäktar inte med. Man måste uppdatera sig lite överallt. Och "gilla". Jag uppdaterar halvhjärtat.

Man ska jobba heltid, ha snyggt i trädgården, ha kvalitetstid med barnen, vara vältränad, laga mat utan e-ämnen, baka surdegsbröd och ha "egentid".

Någonstans där emellan får man gärna klämma in lite "mindfullness" också. Och fan ta dig om du inte svarar i din mobiltelefon!

Jag ville aldrig ha en mejladress men fick en på högstadiet. Jag skulle ALDRIG ha en mobiltelefon... men fick en. Skämdes så mycket när jag stod på skolgården på gymnasiet och skulle ringa att jag gömde mig bakom en buske.

Jag höll envist kvar i mina postgirolappar istället för internetbetalning för det kändes som att pengarna skulle försvinna någonstans på vägen, ut i cyberrymden. En platt-tv var inte att tänka på tills jag var tvungen att välta av min gamla tjockis-tv på tippen för att behålla lägenhetsfriden när jag blev sambo.

Man ska visst aldrig säga aldrig. Min envisa tjurskalle har sakta börjat inse att det inte går att kämpa emot utveckling och ny teknik.

Jag får väl ge upp och erkänna mig besegrad. Jag måste "gilla", helt enkelt.

Men om jag ska vara riktigt ärlig så skulle jag vilja att internet stängdes. Om så bara för en dag.

Fantiserar vidare om att bara kunna svara i en telefon som är fast förankrad i väggen, lyssna på fåglarna inifrån ett utedass med en skål tistlar bredvid och riktigt grotta ned mig i o-civilisation.

Ja, varför inte rent av flytta ut i en grotta och plocka bär hela dagen.

Snacka om mindfullness på heltid, kvalitetstid med barnet och definitivt inga e-ämnen.