Men ändå har jag garderob efter garderob med kläder som jag någon gång själv har valt ut och köpt med varierande omsorg.
Den där nyinköpta tröjan passar inte till något och klänningen som skulle kunna funka hade jag på förra festen. Det går ju inte, ha samma klänning två fester i rad. När jag tänker efter, jag minns inte vad vännerna hade på sig, så varför skulle de minnas mitt klädval?
När jag känner såhär får jag påminnelsen av min pojkvän att mina kläder faktiskt tar upp dubbelt så många garderober som hans, så något borde ju finnas. Börjar rota runt lite och kan andas ut.
Hittar den där kjolen jag glömt bort att jag hade som faktiskt passar perfekt till den där nyinköpta tröjan. Inser att ett så kallat nyårslöfte är på sin plats. Garderobsrensning med efterföljande en in en ut-tänk.
Efter garderobsstöket är avklarat och jag får unna mig något vill jag se stjärnor. Mörka vinterdagar blir ju egentligen bara mörkare med att alla envisas med att ha på sig mörka kläder.
Känns ganska svårt att känna sig vinter-deppig om man tittar ner på sig själv och får se massa stjärnor. Värt att prova.
Med risk för att känna sig för uppklädd är det nu också tid att glänsa lite, metallic-tröjor, Glansiga byxor och paljetter.
En kväll på året är det helt tillåtet att vara hur uppklädd man vill. Få känna sig som någon av tjejerna i SATC.
Det är förstås på nyårsafton. Denna kväll får man räkna med att frysa tårna av sig i ett par obekväma men ack så snygga skor, givetvis flådigaste klänningen och ett par alldeles för tunna strumpbyxor.
Kan låta galet - men det är ju faktiskt bara nyårsafton en gång om året och den ska vi väl fira in med stil. (Hur stiligt det nu ser ut att halka omkring i de där skorna)
Som man brukar säga "ska man vara fin får man lida pin" och visst är väl nyårslöften till för att brytas?