En författare i rörelse

Inte sällan står bilden av en författare i vägen för själva författarskapet. Och på liknande sätt förhåller det sig med Sonja Åkesson. De som läst och läser hennes dikter, har förmodligen tagit hennes texter till sig, men vid sidan om dessa rullar som en dokumentär hennes biografi som, visserligen inte ska mörkas, men som delvis skymmer litteraturen.
Med anledning av att Sonja Åkesson skulle ha fyllt 80 år den 19 april i år har Jenny Tunedal sammanställt ett digert urval av hennes dikter, Vara vit mans slav, samt skrivit kommentarer och ett förord.

Tunedal bedriver inte någon historierevisionism när hon vägrar upprepa de välkända författarbiografiska notiserna om trassliga äktenskap, de många flyttningarna, drogproblem och allmänt jobbiga livsdagar som följer namnet Sonja Åkesson. Nyenkelhetens prästinna i miljonprogrammets ekande trapphus. Feministrörelsens psalmförfattare.
Vara Vit Mans slav.
Vit Man vara snäll ibland, javisst
dammsuga golven och spela kort
med barnen i Helgen
Tunedal går rakt in i texterna och låter dem befriade från de förutfattade meningarna verka med den inneboende kraft de i sig själva förfogar över.
Hon skriver: "Jag har valt ur ett stort verk; ett stort, stort arbete med språket. (---) Jag vill visa en Sonja Åkesson som varken är bara kvinnokämpe, eller bara ironiker, eller bara nyenkel, skojig eller nattsvart. Istället har jag försökt ge en bild av en sorgsen, rolig, briljant poet som hela tiden fortsätter vidgas och vidga diktens rum. En författare i rörelse; inte nödvändigtvis framåt, utan i alla riktningar."
Jag uppskattar Jenny Tunedals respektlösa hållning gentemot bilden av Åkesson, och lika mycket respekten för Åkessons lyrik. Det är dessa dikter som idag lever. Grattis på 80-årsdagen!