"Maja och Alva rullade sakta fram på den smala vägen. Asfalten låg kvar men hade spruckit här och där. Sly och ogräs i vägkanterna hängde långt ut över vägbanan och strök utmed bilens sidor. Egentligen kunde de köra i mitten för risken att möta någon annan bil var i stort sett obefintlig.Vid vägskälet strax före kyrkan hade de tagit till höger mot Kransvik. Skylten fanns inte kvar men de visste hur de skulle åka. Det var bara åtta år sedan de flyttat härifrån, några månader efter den sommarmorgon när mamma kommit in från trädgården, gråtit och sagt: 'Nu flyttar vi. Jag orkar inte längre'. Tvillingarna hade aldrig glömt den här dagen. Strax skulle de vara framme vid huset, när skogen öppnade sig på vänster sida efter den stora stenen ute vid vägen. 'Där är det! Ser du?' Alva bromsade in och de tittade upp mot huset. Det stod kvar men var förfallet. Färgen hade flagnat och takpannor blåst ner. Flickorna var fem år när familjen flyttat från samhället till huset i skogen, för 20 år sedan.Gräsmattan såg ut som en övergiven åker. På håll såg de en brunaktig massa som verkade röra sig sakta över gräset. Mördarsniglarna! Så många hade de aldrig sett samtidigt. De vände blicken ut mot ängen. Men det var ingen äng längre. Nere vid bäcken såg det ut som stenpartier, stora svartbruna kullriga stenar. Alva öppnade bildörren för att gå ut på vägen och titta närmare.Plötsligt rörde sig en av stenarna. Det var vildsvinen! De var kvar här! Och i mängder. Innan hon hann tänka kom den rusande mot henne. 'Alva!!' skrek Maja inifrån bilen."Det skulle kunna vara början på en novell, en dystopi med framtidsperspektiv. Året är 2023 och landsbygden i våra trakter har blivit obeboelig sedan den tagits över av vildsvinen och mördarsniglarna.Novellen har fabricerats i min hjärna i mina dystraste stunder, och det är bara påhitt. Helt och fullt fantasi.I början av sommaren var mördarsniglarna det stora problemet. Med frenesi gick jag in för att hålla dem undan från trädgården. Jag plockade, dränkte, styckade och la ut järnsulfat som ska ta kål på dem. Men de förökade sig och kom krypande på kvällskvisten inifrån skogen, i mängder. Sedan kom vildsvinen. Efter den 7 augusti har vi haft påhälsning av vildsvin så gott som varje natt. Vildsvin bökar i jorden när de söker föda. Mer än halva gräsmattan ser ut som en slarvigt plöjd åker.Först var jag optimist och trodde att det var tillfälliga visiter. Vi lappade och lagade. Sedan blev det bara mer och mer, stora sjok, djupare hål och det vi lagt igen blev uppbökat på nytt. Det gick inte att hålla stånd mot dem.Antingen ge upp eller skapa ett fängelse åt oss själva med elstängsel överallt. Bortsett från detta har min sommar varit fin.
Bilder i min blogg.
