En diktsamling om saknad

Naturligtvis skall tsunamikatasrofen och dess offer uppmärksammas också i litteraturen. Allt annat är otänkbart. Men hur kommer det oerhörda att gestaltas? En omöjlig uppgift kan tyckas.

Jonas Modig Foto: Cato Lein

Jonas Modig Foto: Cato Lein

Foto:

Kultur och Nöje2007-06-20 00:26
När Jonas Modig som förlorade sin son den ödesdigra julen 2004 skriver, och de nya ortsnamnen som präntades in i våra medvetanden återljuder, Khao Lak, Phuket och Surin Beach, faller alla eventuella reservationer bort. Sorgen Är!

Visserligen obarmhärtig och oönskad men omutbar. Finns en tröst att finna i detta? Knappast!
Men likafullt. Dikterna står fria från anklagelser. För vem eller vad är att anklaga? Kanske när chocken förklingat något att en tröst finns att söka i detta faktum. Det här är ett reportage från en krigszon utan människoarméer. Vem är fienden värd att bekämpa; värd vårt förakt?

Jonas Modig är ingen hjälte som tror sig kunna stå över chockfaserna livet erbjuder för att något lite dämpa smärtan. Samtidigt skriver han medveten om vad som utspelas.
I en dikt berättar han om fenomenet med mytbildningarna i samband med människor försvinner i olika katastrofer.
<i>Om överlevnadskonstens romantik
finns det fantastiska berättelser,
flygplan som kraschat någonstans i djungeln,
skeppsbrutna på en okänd öde ö,
krigsfångar som glömts bort och lämnats kvar
långt efter det att kriget tagit slut.
Myter har rykte om sig
att hålla människornas livsmod uppe
Gott nog! Men allt har sin tid, också reaktionerna likt bloss mot himlen som möjligen när de förlängs håller individen kvar i sorgen och saknaden i stället för att befria henne. Därför skriver Modig:
Men skall förnuftet segra, och det måste ske
kan ingen annan tolkning lämnas företräde
än att all överlevnad är en illusion </i>

Jonas Modig skriver fint. Bäst hade det naturligtvis varit om han aldrig behövt fatta pennan. Men som sagt, människan regisserar inte livet. Möjligen kan hon skriva några rader om sitt eget åldrande eller ett växande som bröts i förtid:
<i>Sommaren mognar och blir tung,
lägger sig ner med ålderns rätt.
Jag åldras också, känner hur
axlarna värker även under lätta bördor.
Det tickande ljudet kommer och går,
försvinner ibland bakom vedstaplar,
dyker åter upp där de stora blåklockorna vajar.
Din födelsedag närmar sig.
Du skulle ha blivit tjugonio.</i>
NY BOK
Jonas Modig <BR>Annandagar <BR>Norstedts
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!