En bra deckardebut

Den är bra, till och med mycket bra för att vara ett förstlingsverk. Men även om slutet är realistiskt håller det inte riktigt för deckarläsaren.
Lundaparet Johanna Limme och Martin Palmqvist har skrivit sin första deckare, Männen en trappa upp. Den har det mesta man kan önska sig av en deckare.

Brottet är realistiskt och spänningen byggs upp successivt. Avslöjandet kommer inte för tidigt utan rimligt långt inne i historien. Början är kärnfull och annorlunda. Språket är väl använt, levande och personligt. Dramaturgin håller måttet. Människorna som befolkar berättelsen är trovärdiga och karaktärerna byggs upp under hand.
Helt enkelt en mycket lyckad debut. Om det inte vore för två minusposter: ett och annat stavfel som hade kunnat avhjälpas med stavningskontroll eller korrekturläsning, och att slutet känns allt för vagt och fel, även om det är fullt trovärdigt. Det är synd för de kan verkligen skriva deckare.

Boken handlar om en åttaårig flicka som mördas i Blekingeskogen en septemberdag. En tid senare mördas ytterligare en flicka i samma ålder. En tredje försvinner men återfinns välbehållen. Polisarbetet leds av Torgny Palm i Karlshamn, som har ett antal andra medelålders landsortspoliser till sin hjälp, de flesta hyggliga människor med en och annan udd i sin personlighet.
Författarna visar ett starkt socialt patos, att de kan ta ut svängarna språkligt och idémässigt, och att de har en dramatisk talang. Det bådar gott för framtida uppföljare.