Han har hittat sin skrivarlya hos Dalringens företagscenter i Gunnebo. Där har han datorerna som han lärt sig behärska och som låter honom både redigera, formge och sedan trycka i små upplagor hos ett mindre tryckeri.
- Jag har hittat det som passar mig och som gör att jag klarar det även ekonomiskt.
Lars Josefsson har alltid gillat sagoberättandet. Det började när han satt barnvakt hos en vän under tiden han bodde i Mörbylånga.
- Det blev mycket sagoläsning och någonstans där dök tanken upp på att börja skriva själv.
Snart hade han ett dussin sagor klara och som också fick sitt godkännande av det lilla barnet, som bara ville höra mer.Ett bra betyg med andra ord.
- I samband med att jag blev förtidspensionär 1996 startade jag mitt bokförlag Sagoverkstaden. Senare flyttade jag till Totebo och för en tid sedan till Gunnebo. Förlaget har varit vilande en tid, men skrivande har jag fortsatt med. Jag har upp mot 150 berättelser klara. Nu känner jag att tiden är mogen att komma ut i lite större upplagor, säger Lars.
Han har mer och mer börjat jobba med sociala medier, han bloggar och berättar om sitt skrivande.
- Jag planerar också en hemsida där jag även kan ta emot beställningar och på så sätt komma ut lite bredare.
Lars sagor är korta och illustrationerna får han hjälp med från illustratörer han möter via egna kontakter eller via nätet. Med datorn skriver tryckeriet ut sidorna och häftar det i A-5 format, som Lars gillar bäst. Det gör att han kan sälja varje häfte för en tjugolapp.
- Jag blir inte rik, men jag kan göra det jag vill och nu hoppas jag kunna ge ut en rad sagohäften framöver. Jag ger också ut häften med dikter och sagor från andra författare som gillar detta med småskaligheten.
Lars berättelser handlar om tomtar, troll och sagoväsen. Långt från våld och grymheter.
- Barnen får i sig så mycket elände i form av krigsspel och annat som bara gynnar tävlingsinstinkten eller där allt ska vara perfekt. Jag vill ge barnen sagor som visar på hur mycket det ger att vara juste, godhjärtad och snäll mot varandra.
Lars har ingen dröm att bli berömd eller rik på sitt skrivande.
- Känns bara kul om jag blir ihågkommen för det jag gör. Jag skriver sagor för att det är roligt, det är min drivkraft. Samtidigt vill jag utveckla mitt språk och min stilistiska förmåga, sättet att berätta en historia så att den fångar det barn som läser eller lyssnar.