En angelägen historia

Från början skulle det bli en dokumentär, sedan tre kortfilmer men det slutade som en långfilm.
Det är den väg som regissören Othman Karims berättelse "Om Sara" tog innan den blev klar.
Idén till "Om Sara" fick han när han jobbade med dokumentären "Svenskjävlar". Efter att ha intervjuat en mängd olika kvinnor såddes ett frö till historien - om människans jakt efter att infria drömmar och förhoppningar.

"Om Sara" tar sin början när Sara (Linda Zilliacus) och hennes mamma (Ewa Erixon) tvingas lämna det hus på den skånska landsbygden där de bott sedan länge. Sara måste få in sin deprimerade moder på hem och själv hitta ett jobb. De följande tio åren får vi möta Sara vid ytterligare två tillfällen och se hur hon tar sig an livets svårigheter och jakten efter karriär, man, bostad och barn.
Inte så bra ska det visa sig. Och ju hårdare nitar hon går på desto mer övertygad blir hon att hon måste klara allt själv. Tills den stora katastrofen inträffar.

Det är en angelägen historia som Othman Karim velat få ur sig och till viss del har han faktiskt lyckats. Berättelsen känns mer intressant och påträngande jämfört med många övriga projekt som den svenska filmfabriken spottat ur sig de senaste åren. Vissa scener är till och med riktigt gripande.
Trots det är jag inte helt nöjd.

Karims idé om tre kortfilmer, som alla var olika till karaktären (romantiskt komedi, romantiska drama, drama), verkar till viss del leva kvar. Emellanåt verkar det som om han inte riktigt bestämt sig för om han ska göra en romantisk komedi eller ett drama.
De manliga karaktärerna känns väldigt tillyxade. För att göra historien mer dramatisk kanske logiskt, men för trovärdigheten inte lika lysande.
Men.
Detta är Linda Zilliacus film. Hon är med i nästan varenda filmruta, från början till slut. Det är hon som bär upp historien och hon gör det med bravur. Henne har vi inte sett det sista av i det här landet. Det hoppas jag verkligen.