Emil och Teskedsgumman
Två nationalklenoder på Nationalmuseum.
Efterlyses: den lilla pojken som satt på Djurgårdsfärjan och dinglade med benen för 41 år sedan. Blont hår, blå ögon och en liten mössa. Pojken blev tecknad av konstnären Björn Berg, som sedan använde hans utseende till Emil i Lönneberga.
? Nej, jag vet inte vem han var. Men Astrid Lindgren fick syn på den bilden i en bok, och hon tyckte att han såg ut som Emil. Och där fick jag upp en tråd, säger Björn Berg.
? Men Teskedsgumman, hon är nästan som min hustru faktiskt.
Det är verkligen ett stycke samtidshistoria som sitter på en stol i en ännu ofärdig utställningslokal på Nationalmuseum i Stockholm. Björn Berg har som få bildsatt hela generationers barndomsupplevelser, framför allt i Astrid Lindgrens ?Emil i Lönneberga? och Alf Prøysens ?Teskedsgumman?. För första gången presenteras nu hans bilder i en större utställning; ?Emil möter Teskedsgumman? på Nationalmuseum.
? Det känns ganska egendomligt. Jag har ju tecknat i alla herrans år, så det här är bara att skumma lite på ytan.
Men Björn Berg är betydligt mer än bara Emil och Teskedsgumman. Under många år var han tecknare på Dagens Nyheter, där han for jorden runt för att illustrera olika nyhetshändelser och evenemang. Han illustrerade även Alf Henrikssons historiska böcker ? och mycket mer. Och han har inte slutat än, trots att han har hunnit bli 81 år gammal, tecknar han fortfarande.
? Det är nödvändigt. Jag startar på morgonen och fortsätter hela dagen. Ibland blir det något man kommer ihåg från dagen innan, som man försöker bearbeta. För att hålla igång det hela.
Just pliktskyldigheten och noggrannheten har alltid varit hans kännetecken. När han började teckna Emil, 1963, spenderade han en hel sommar i Lönnebergatrakten.
? Jag tecknade av precis allting, alla gårdarna och miljöerna. Jag har ju inte växt upp i en sån miljö själv. Vi åkte över till Amerika. Emigrerade helt enkelt. Och vi kom ju precis lagom till den stora depressionen.
? Man ska ta om det och ta om det och ta om det. Och så kanske ta om det ännu en gång. Lägga det åt sidan och slänga papperet. Och ta om det igen. Jag har varit nästan manisk, ska jag säga. Det är mycket tidskrävande. Man får hålla på om nätterna.
Sedan han började som tecknare för DN, 1952, har illustrationer i dagspress upplevt både lågkonjunkturer och uppsving. I dag har nyhetsteckningarna fått något av en renässans. Men hur diplomatisk och blygsam än Björn Berg må vara, märks det att han inte riktigt är nöjd med dagens illustratörer.
? Jag har alltid ställt höga krav på tecknandet. Det är någon gammaldags idé jag har. Jag respekterar det de gör i tidningarna i dag, för jag förstår att det är av en annan sort. Men jag tecknar ju inte på det sättet själv. Jag är mer noggrann.
Hurdan skulle Emil i Lönneberga blivit som vuxen?
? Emil var mild och stillsam. Han kunde inte hjälpa att det händer saker och ting som han inte kunde rå för. Han var egentligen en känslig pojke. Men jag vågar inte tänka på hur han skulle blivit som vuxen. Det beror nog på vem som skulle tagit hand om honom.
Så jobbar vi med nyheter