Ekman trivs som pensionär

På fredag är det premiär för "Asta Nilssons sällskap", Gösta Ekmans sista film. Sedan ett år tillbaka är Ekman på heltid pensionär och "bokbög".
"Asta Nilssons sällskap" är regisserad av hustrun Marie-Louise och Gösta Ekman själv. Det är en svart, svårgenomtränglig historia som egentligen är två filmer i en.
Den börjar med att Gösta Ekmans rollfigur, en proper, självsäker medelklassman, eskorterar en vilsen gammal dam tillbaka till hennes lägenhet. Där någonstans ändrar filmen helt riktning. Ekmans rollfigur kläs av all makt, all säkerhet och dras in i en karusell av förvirring och förnedring.
- Kul att du kallar den märklig. Det är inte så ofta som saker är märkliga, säger Gösta Ekman.
- Folk som sett filmen frågar mig vad den handlar om. Då frågar jag "vad tycker du att den handlar om" - och det visar sig att de flesta har jättemycket att säga om det.

För Ekman själv har filmen två bottnar. På det "synliga" planet har den verklighetsbakgrund och handlar om hur Gösta och Marie-Louise en gång hjälpte en förvirrad kvinna som stod i deras trappuppgång. Men den är också ett spel om identiteter:
- Vad hänger vi upp vår identitet på? Min rollfigur är en person som styr och ställer och vet vad han vill - men så rivs hans golv undan bit för bit och hans identitet går successivt förlorad.
Gösta Ekmans egen identitet är sedan ett knappt år pensionärens. I slutet av 2003 avslöjade han att "Skenbart" var hans sista skådespelarjobb - då var redan "Asta Nilssons sällskap" inspelad - och i juli i fjol fyllde han 65.
- Jag började jobba 1955, så det blir precis 50 år i år. Jag fick nyligen ett papper på vad jag gjort och det är väldigt mycket, och jag har sett fram emot att det skulle ta slut.

Han säger att det inte var svårt att sluta se sig som skådespelare. Det har han nämligen aldrig gjort.
- Det gick inte när min farfar var en jätte till skådespelare som hette Gösta Ekman, jag förstod direkt att det vore dumt av mig att göra samma sak. Jag tycker att jag är någon form av underhållare och mångsysslare.
Han utesluter inte att återvända till branschen på något annat sätt, kanske som regissör eller scenograf, men mår annars oförskämt bra som pensionär.
- Jag trivs för mig själv, jag är en gammal bokbög och tycker det är underbart att ha tid att läsa. Just nu är jag inne i en fas där jag försöker komma underfund med vad jag gjort i livet. Jag går liksom baklänges. Memoarer? Njaa, om jag skrev skulle jag ha mindre tid att läsa. Än så länge föredrar jag det.