Ebbe Carlsson - myten och människan

I juni 1988 avslöjade tidningen Expressen smuggelhistorien som blev upptakten till det som senare kom att kallas för Ebbe Carlsson-affären. Det blev många löpsedlar innan historien nådde sin kulmen med oförglömliga KU-förhör. Det kan vi tacka Carl Lidbom och Anders Björck för
Affären handlade om mannen som ledde den skumma jakten på Olof Palmes mördare - journalisten och bokförläggaren Ebbe Carlsson.
Nu har journalisten Anders Isaksson grävt i arkiven och intervjuat några av dem som var med när det begav sig. Han har försökt teckna ett porträtt av Ebbe Carlsson och sprida lite ljus i mörkret kring honom och hans märkliga privatspaning.

I sin ungdom lärde Ebbe Carlsson känna den briljante journalisten Bo E Åkermark. Han gav den unge karriärklättrande ynglingen ett råd som han tog på allvar. Åkermark sa: "Man måste kunna allt och känna alla". Ebbe tog honom på orden. Han lärde känna "alla" och charmade nästan lika många.
Jag kände inte Ebbe Carlsson. Men jag har många vänner och bekanta som kände honom. Flera av dem jobbade tillsammans med honom under hans tid som chefredaktör på Västgöta Demokraten i Borås. De har samstämmigt vittnat om en kul och karismatisk chef som gärna själv drog i väg med en fotograf när det började bränna till i polisradion på redaktionen.
Han var inte heller främmande för att ta på sig trista arbetsuppgifter under stressande söndagskvällar. Det hände mer än en gång att han satte sig på telefonmottagningen och hjälpte sportredaktionen med att skriva ut inringda fotbollsreferat från ultimaserierna i Sjuhärad. Dessutom var han generös och sällskaplig. Han kunde ringa sent på fredagskvällarna och bjuda hem nattredaktionen på pyttipanna, öl och ett järn. Det var uppskattat!

Bilden Anders Isaksson förmedlar i den här boken stämmer väl överens med mina kamraters. Isaksson berättar med värme om en slagfärdig partinarr hos socialdemokraterna - en man som trivdes att vara i centrum. Ebbe Carlsson älskade livet bland de stora gossarna. Han berättade gärna, för alla som ville höra på och några till, om hur han gräddade pannkakor åt pojkarna Palme och hur han gick som barn i huset hos familjen ute i Vällingby.
Även om Ebbe Carlsson lyckades linda många av maktens män och kvinnor kring sina fingrar, så förefaller nästan lika många varit skeptiskt inställda till honom. Men få vågade sätta klackarna i backen och dra i bromsen när han drev sina vidlyftiga och föga underbyggda mordteorier till sin spets. Det kostade en justitieminister och en rikspolischef jobbet. En Säpochef var också nära att svepas med i fallet.

Isaksson redovisar noggrant alla turerna kring Holmérs kurdspår som också blev Ebbe Carlssons. Men om vi blivit så mycket klokare är tveksamt. Det är mycket som fortfarande är höljt i dunkel och lär nog så förbli. Det finns många som inte är intresserade av att sanningen ska komma fram i ljuset. Sanningen begravdes med största sannolikhet för evigt med Ebbe Carlsson en augustieftermiddag 1992. Det kan inte Anders Isaksson eller någon annan göra så mycket åt. Tyvärr. Det hade varit spännande att få se alla korten på bordet.