- Jag såg på nätet att det fanns ett projekt där alla i hela världen fick dokumentera sin vardag den 15 maj i år. Jag var på jobb i Målilla där Västerviks Speedway mötte Dackarna och i början hade de en tyst minut för den avlidne föraren Lee Richardsson och då knäppte jag en bild.
- Senare på kvällen när jag satt i pressrummet i Målilla såg jag bilden och tänkte att den kunde passa att skicka in.
Vad var det i den bilden som du tyckte passade?
- Det är min vardagsbild. Om jag inte hade jobbat den dagen hade jag kanske fotat en dam på stan istället. Jag tyckte att bilden var klockren, den beskriver min vardag den 15 maj 2012.
Och nu är du en av tusen utvalda som blir publicerade i en bok med bilder från dagen, trodde du det?
- Nej, aldrig i livet. Men jag blev jätteglad, det kom in så mycket bilder från hela världen och ändå kom jag med till boken. Att få med sin egen bild i en bok är väldigt hedrande, det visar att man kan ta bra bilder även på lokaltidningar. I morgon ska jag till Kulturhuset i Stockholm på releasen av boken.
Vilket är ditt förhållande till kameran?
- Idag är kameran ett redskap för att skapa en bild. Digitalkameran och Photoshop har öppnat nya världar, även om jag hoppas att folk smäller sig själva på fingrarna när de går för långt i redigeringen. Jag försöker att använda mig av kamerans inställningar och inte efterjobba så mycket. Jag höjer kontrasterna lite, inte mer. Trovärdigheten i en bild är det viktigaste.