Dråpligt och träffsäkert om nybörjarföräldrar

Det här är en bok helt i min smak. Med säker penna har illustratören och tvåbarnsmamman Lotta Sjöberg på pricken lyckats fånga ett pars vedermödor från befruktning till första tiden som föräldrar.
Resultatet blir en humoristisk bok sprängfylld med träffande teckningar som säkert många föräldrar kan känna igen sig i, både sådana som nyligen fått barn och de som inte längre kan betraktas som nybörjarföräldrar.
Och även om man kanske inte själv har upplevt precis allt som beskrivs, så är igenkänningsfaktorn hög. Alltid känner man någon som hög på lustgas fått konstiga syner under förlossningen, som drabbats av återkommande mjölkstockningar eller som i smyg fantiserat om att servera bröstmjölk i kaffet!

Själv fick jag mitt första barn för mindre än ett år sedan och jag skrattade högt när jag läste Bebisbekännelser. Mycket är så dråpligt träffsäkert att man nästan blir generad.
Som teckningen som tipsar om att köpa många graviditetstester på en gång, för att man oavsett vad resultatet blir kommer att vilja få det bekräftat inte en, utan flera gånger. Eller bilden som visar hur man som gravid med starka hormonrubbningar ibland beter sig på ett sätt som kan få en att fundera på hur man någonsin ska kunna sätta gränser för sitt kommande barn.
Teckningarna av hur man, när barnet kommit, blir en del av den fruktade barnvagnsmaffian som blockerar alla gator på stan och dessutom visar sig vara ett lovande pensionärsämne när man hötter med nävarna åt mopeder och bilar som stör bebisens vagnsömn, framkallade också många igenkännande leenden hos mig.
Boken avslöjar också bland annat hur svårt det är att lyckas handla något enda bebistillbehör utan nallar på. Eller hur man vansinnesshoppar dyra, pedagogiska leksaker som bara slängs åt sidan av barnet, som hellre vill leka med omslagspappret eller en träslev.

Lotta Sjöberg visar inte bara bebislyckans rosa sidor i sina teckningar. Hon tar också upp vanliga problem som minskad sexlust, ångestladdade vaknätter och alltför mjölkstinna bröst på ett humoristiskt sätt. För att inte tala om äldre släktingars förmåga att lägga sig i allt som har med barnets skötsel att göra.
De flesta av bokens bekännelser är nog riktade till kvinnor, men visst får sig även männen en släng, till exempel när det inför förlossningen visar sig att det ibland är de som har den lägsta smärttröskeln.
Teckningarna påminner i stilen om Anna-Karin Eldes, ni vet hon som ville bli nypt i rumpan när hon var på krogen. På samma vis skildrar Lotta Sjöberg här graviditetens och föräldraskapets fram- och baksidor, ibland på ett nästan obarmhärtigt avslöjande sätt.
Jag tror definitivt att vi kommer att få se mer av de här teckningarna i sammanhang där graviditet eller föräldraskap ska beskrivas. Och det med all rätt. För det här är riktigt, riktigt roligt!