Bakgrunden till radioprogrammet som heter Världshistorien är att det förra året var hundra år sedan Raoul Wallenberg föddes. För att hedra hans minne satt Forum för Levande historia och Svenska PEN-klubben ihop en lista med ett namn på personer som stått upp för dessa viktiga värden. Några exempel på personer: Martin Luther King, Rosa Parks och Nelson Mandela.
Erba har tillsammans med Stina Oscarsson och Dimitri Pax skrivit en pjäs för varje dag.
Det seriösa ämnet till trots. Det är en glad och lättsam Augustin Erba som VT träffar på plats i Källvik en timme innan hans föreläsning.
– Radioprogrammet är det största jag har gjort i mitt liv. Det är helt fantastiskt. De här människorna är inspirerande, det har gjort att vi kan sitta här i dag och säga vad vi vill.
Utöver att producera och att skriva har han regisserat – eller kommer att regissera – varje enskild pjäs. Inspelningarna sker i samarbete med länsteatrar runt om i landet.
– Tanken med programmet var frågeställningar som 'vad vet vi om dem som gör bra saker och om dem som förändrar världen på ett bra sätt?', säger han.
Erba berättar att det var Stina Oscarsson på Radioteatern som kläckte idén om programmet.
I dag tisdag 9 juli handlar pjäsen om Nkosi Johnson från Sydafrika, en liten kille med HIV/AIDS som vägrades gå i skola. Pjäsen handlar om ett par som inte kan få barn. Hustrun funderar på att adoptera ett barn med HIV. Maken tycker inte att det är någon idé.
17 juli handlar programmet om Joan Baez som vägrade delta i en skolövning där man skulle utrymma för ett eventuellt kärnvapenhot. Under hela övningen stannade hon kvar i klassrummet allt medan läraren försökte få ut henne, men det gick inte. Det var starten på ett liv av protester.
– Responsen har varit helt överväldigande. Det är väldigt många som inte tycker om radioteatern, men nu har vi fått väldigt mycket beröm, och det känns bra. En kvinna skrev till mig på twitter och berättade att hon egentligen inte gillar radioteater, men att hon gillade vårt program. Hon skrev att hon hörde påannonseringen om att programmet skulle börja och att hon då sprang till radion för att stänga av. Men eftersom att hon stod och bakade hade hon deg på fingrarna så hon kunde inte stänga av. När hon istället lyssnat på avsnittet gillade hon det mycket. Det var roligt att höra.
De enskilda avsnitten spelas ofta in i autentisk miljö, vilket innebär att om avsnittet utspelar sig på ett sjukhus försöker de spela in programmet på ett sjukhus så att alla bakgrundsljuden ska vara äkta.
– Jag tycker inte om att spela in i en studio, säger Erba, som också misstänker att han efter att ha regisserat alla de 365 avsnitten har slagit något slags regirekord.
Den sammanlagda programtiden kommer i slutet av året att vara 34 och en halv timme.