Och sen kom dom. Dokumentärerna som ville få oss att agera och påvisa orättvisor eller saker som var fel i samhället, utifrån den som gjorde filmens perspektiv. Det var Michael Moore med "Roger and me" och senare "Bowling for Columbine" och det var Al Gore med sin obekväma sanning och på en kant satt Morgan Spurlock och tryckte i sig hamburgare i sitt snabbmatsexperiment. Här fanns en agenda. Man var dom goda som skulle få oss andra att inse att saker var farliga, onda och rätt och slätt fel. Och det blev kontroverser. För alla höll inte med.
Verkligheten överträffar dikten nu för tiden. Många skulle säkert hävda att den gjort det ganska länge. Och det kan ju stämma. Men idag får fler och fler ta del av det genom dokumentärer. Välgjorda filmer som är mer angelägna och intressanta än spelfilm och som visar dig något du inte visste att du var intresserad av. Eller människoöden man inte kunnat drömma ihop ens under tvång. Det handlar inte om dokumentära (ofta engelska) program där - "Min häst är astmatiker" eller "Min dotter är bussmissbrukare" även om de säkert kan vara gripande för någon där ute.
Många gånger leker man med formen och dokumentären blir något annat än berättande. Intryck blandas och ställning får man ofta ta själv, det finns ingen skurk och ingen hjälte. Bara intressanta saker. Som någon lyckats filma.
Man grips eller avskyr och kastas mellan ytterligheter. Eller underhålls och lär sig. Svt har gjort ett överdängarjobb med att samla ihop otroliga historier under både sitt "dokumentär" och "DOX"-paraply. Om älgar och män som simmar konstsim. Om Joan Rivers och ostoppbara Erik. Eller om knark och flodhästar. I samma film.
Ibland finns känslan av att det är för galet, sorgligt hemskt eller bra för att vara sant. Är verkligheten så här? Så spännande? Tråkig? Illa? Underbar?I en film som visades för ett tag sedan, Dear Zachary, är det så sorgligt att man nästan stänger av. I någon annan vet man inte vad man ska tycka. Och det är fängslande långt utöver vad spelfilmen kan erbjuda.
Sitter verkligheten lite slentrianmässigt och överträffad dikten nu igen?