Dokumentär inte bara för redan frälsta

1991 gjorde Oliver Stone spelfilmen "The Doors" om bandet med samma namn. En ganska kackig rulle, som inte uppskattades av de kvarlevande medlemmarna i rockbandet, som menade att den inte alls visade hur det var att leva med den excentriske och karismatiske sångaren Jim Morrison. Att keyboardisten Ray Manzarek har kallat "When you’re strange" för "the anti-Oliver Stone" är väl ganska talande.Och bandmedlemmarna har bidragit med privata filminspelningar till dokumentären, vilket verkligen lyfter filmen, men deras tankar och åsikter fattas. Nu står Morrison helt i fokus och även om man fattar hur tärande det var att leva i skuggan av en självupptagen och nerknarkad rockstjärna som helt fastnat i bilden av sig själv, så vill man höra deras åsikter. Hur tusan orkade killarna? Annars är "When you’re strange" en snygg film, som till skillnad från många liknande musikdokumentärer inte känns exkluderande. Även den som inte har benkoll på The Doors kan ta den till sig och bli fascinerad. "When you’re strange" kan dessutom, med fördel, visas i skolor eftersom man blir galet osugen på att knarka och supa av att se den.