Alexander Hultberg säger ursäktande att han inte är så bra på mellansnack, men det där med scenpoesi har han inga problem med. Orden slår som trumpinnar mot mikrofonen och hans armar gestikulerar, ibland vilt. Poesiformen kallas Spoken Word och är enligt Alexander en direktkommunikation med publiken. Mer tempo.
- Alla gillar inte Tranströmer men då kanske de gillar oss istället, säger han.
Alexander Hultberg ingår i Kaosföreningen Scenpoesi och de arrangerar Östergötlands uttagningar till Poetry Slam varje år. Poeterna som uppträder på mejeriet har alla någon gång tävlat i Poetry Slam SM.
- Det finns inga ramar eller regler för hur dikterna ska vara. Jag tycker att allt kan vara poesi men det finns dem som tycker att det vi gör inte är "riktig" poesi, säger Alexander.
Dikterna kränger som en slirig bil på en hal väg. Det är svårt att i förväg veta var de ska ta vägen. Andra poeten upp på scenen heter Martin Jonsson och han låter publiken rösta genom handuppräckning på vilken dikt han ska börja med. Vampyrer vinner över Dylan och efter dikten tar han, enligt sig själv, ner stämningen ytterligare från vampyrer till en mild melankoli.
- Men det är kanske vad man förväntar sig när man går på en poesiläsning, tror han.
Tempot dras ner men trycket i orden sitter kvar och Martins dikter ser ut att hänföra publiken där de sitter med sina kaffekoppar. "Det svindlar i mitt huvud när jag tänker på att jag kanske finns. På riktigt."