Dikten går över gränserna
Nu kan det ju vara besvärligt om så sker, men samtidigt vet vi att den moderna dikten inte nödvändigtvis äger ett facit i slutet av boken med de rätta svaren. Dikternas idiom är ålderdomligt och det ligger nära till hands att förknippa rösten med Lillpers landskap Dalarna (dialektord). Sirliga utsmyckningar blandas med en påver vardaglighet. Allvaret är stort; en viss högtidlighet infinner sig (dock utan finkläder och manér).
Uttrycket "Att gåå Råå" dyker upp här och var under läsningen och får sin förklaring när Lillpers utvecklar frasen:
du delar alltid rå
med några andra. Dina konturer
sammanfaller inte
med kroppens slut
och början.
Du går
genom dig själv
och genom andra. Andras
gränser går
igenom dig. De delar
dina rår. Vi delar alla våra rår
med några andra.
Och att med ens förstå somligt
av det förbryllande, undanglidande;
Här sammanfaller dikten med ett inte sällsynt inslag i svensk nittiotalspoesi där intresset för gränserna i tillvaron blev diktens uppgift att utforska. Med den franske filosofen Emmanuel Lévinas säger författaren strängt taget att Jaget tänker mer än vad det egentligen förmår. Tillvaron begränsas inte av totaliteten; gränserna överskrids och samma verklighet är oändlig.
Dikten citerad ovan avslutas med versen "insikt annars hindrad av ögat och föreställningen". Allt detta kan låta knepigt och är väl inte heller direkt lättåtkomligt. Vad viss sentida filosofi (fenomenologi) uttalar är det oerhörda, nämligen att möjligheterna att tala om det inte kända är möjligt.
Det är inte ovanligt att poeter med sina speciella redskap tagit sig an uppgiften att gestalta denna transcendens: Eva Runefelt, Katarina Frostenson och Birgitta Lillpers är de tre mest namnkunniga.
NY BOK
Birgitta Lillpers <BR><STRONG>Nu försvinner vi eller ingår </STRONG><BR>W&W
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!