"Det var som Auschwitz"
Nya svenska filmen "Svarta nejlikan"spelades in på blodig mark - den chilenska Nationalstadion i Santiago där tiotusentals hölls fångna under militärkuppen. - Det var som att komma till Auschwitz, säger Michael Nyqvist.
Harald Edelstam, 1913-1989 Foto: Scanpix/Arkiv
Foto:
- Det var ruggigt att komma dit. Jättekonstigt. Det kändes nästan som att vi gjorde geschäft av det, säger Michael Nyqvist om inspelningen på stadion.
- Jag blev helt enkelt rädd. Det var som att komma in på Auschwitz. De hade öppnat en korridor som varit stängd sedan juntan försvann, den var en ren begravningsplats. Först var det alldeles tyst. Sedan började det chilenska teamet berätta: "Där dog min pappa, min farfar satt där?" Omklädningsrummen där fångarna låg fanns kvar, liksom tortyrredskap som järnsängar för eltortyr.
Michael Nyqvist kom också i ofrivillig kontakt med kuppledaren själv - generalen Augusto Pinochet som avled i december i fjol.
- Vi var inbjudna till hans grannar på grillfest, och på andra sidan staketet satt han. Ingen pratade med honom. Alla hatade honom då eftersom det avslöjats att han förskingrat statens pengar. Min assistent hade jobbat på McDonalds och berättade att när familjen Pinochet kom in loskade hela personalen i deras hamburgare.
Michael Nyqvist var tolv år vid tiden för militärkuppen och bodde i den ärkemoderata Stockholmskommunen Lidingö. Vilka är hans egna minnen från händelserna i Chile?
- Jag minns när "Rapport"-fotografen blev skjuten. Det var som skottet i Saigon för mig. Och så kommer jag ihåg när Harald Edelstam kom hem och var upprörd i tv.
- Det här var ju en tid av militärdiktaturer. Franco satt fortfarande vid makten i Spanien. Grekland, Portugal och Argentina kändes nära. Sedan kom jag mer och mer in i chilenska kretsar och började jobba på ett chilenskt kollo.
Michael Nyqvist säger att han känner en motvillig beundran för den sortens män som Harald Edelstam representerar, starka män ur hans pappas generation.
- De är lika skrämmande som intressanta. De kan angöra en brygga, de har pennknivar och är ofta väldigt charmerande - men samtidigt väldigt iskalla. Jag får en bild av en pappa som kör bil med barnen i baksätet: "Är ni åksjuka? Bara svälj!"
- 1970-talet var en väldigt dogmatisk tid när folk tyckte att Kambodja var ett bra land vilket var pundigt. Jag ser Edelstam som klassresenär, en sorts aristokratisk anarkist. Han gjorde säkert fel både här och där och tog väl i för mycket ibland. Men vad jag kan sakna från den tiden är att Sverige var så kaxigt. Vi var inte rädda för att höja rösten och protestera.
Harald Edelstam och kuppen i Chile
Harald Edelstam (1913-1989) föddes i en adlig familj och rekryterades som ung till utrikesdepartementet (UD).
Under andra världskriget tjänstgjorde han först i Berlin och sedan i Oslo, där han engagerade sig starkt för att rädda norska motståndsmän och judar. Det var där han fick smeknamnet Svarta nejlikan.
1972 blev Harald Edelstam svensk ambassadör i Chile. Han stödde öppet den socialistiske presidenten Salvador Allende, och efter kuppen gav han politisk asyl i Sverige åt mängder av flyktingar från Chile och andra sydamerikanska länder.
Under kuppen deltog han också aktivt i försvaret av Kubas ambassad i Chile genom att, när den angreps av militärjuntan, utropa den till svenskt territorium. Han skulle senare besöka Fidel Castro på Kuba där han togs emot som en hjälte.
Edelstams agerande var mycket kontroversiellt både i Chile och på UD, och slutligen utvisades han ur landet. Han fortsatte dock att engagera sig i kampen mot militärdiktaturen.
Under andra världskriget tjänstgjorde han först i Berlin och sedan i Oslo, där han engagerade sig starkt för att rädda norska motståndsmän och judar. Det var där han fick smeknamnet Svarta nejlikan.
1972 blev Harald Edelstam svensk ambassadör i Chile. Han stödde öppet den socialistiske presidenten Salvador Allende, och efter kuppen gav han politisk asyl i Sverige åt mängder av flyktingar från Chile och andra sydamerikanska länder.
Under kuppen deltog han också aktivt i försvaret av Kubas ambassad i Chile genom att, när den angreps av militärjuntan, utropa den till svenskt territorium. Han skulle senare besöka Fidel Castro på Kuba där han togs emot som en hjälte.
Edelstams agerande var mycket kontroversiellt både i Chile och på UD, och slutligen utvisades han ur landet. Han fortsatte dock att engagera sig i kampen mot militärdiktaturen.
Så jobbar vi med nyheter