Det var kul för många filmer sedan

Lisa närmar sig fyrtio och äggklockan tickar. Någon föreslår att hon ska testa nätdejting och Lisa loggar in hos ett pärlband av mer eller mindre dysfunktionella män. Det är intrigen i Maria von Helands film som lika gärna kunnat heta "127 dejter och en begravning" - eller kanske "Tänk så många knäppa karlar det finns".

Jag kan verkligen gilla att "Sök" började som en gerillafilm där Maria von Heland och hennes team, i stället för att vänta på filminstitutbidrag med mössan i hand, bara satte igång att filma. Vad jag inte gillar är att de började utan manus. Sådana här filmer är beroende av en viss smartness, ett par oväntade kast, en dramaturgisk båge och/eller några engagerande sidointriger. Se Working title-gänget och deras romantiska komedier à la "Notting Hill".

Här blir det bara en lång rad män som kommer, hälsar och går. Och en lång rad skämt som snällast beskrivs som halvtuggade; mobiltelefoner som ringer i kyrkan och folk som ertappas när de har sex var kul i sig för många, många filmer sedan, men nu känns det mer som upplägg för en fortsättning än som tillräcklig slutpoäng.
Och bland alla dessa Vanliga Människor som passerar revy är det bara en som känns riktigt levande; Margreth Weivers i den lilla rollen som Lisas mamma är precis så skruvad och märklig att hon kunde ha vandrat in i filmen direkt från Vasagatan.