Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ett populärt ämne att dryfta när det kommer till konst är graffiti. Testa på nästa sociala sammankonst, luta dig tillbaka och se falangerna kasta salta pinnar på varandra. Ingenting är en så god vattendelare och en katalysator för lagom hätsk debatt som "vandalism" i konstens namn. I en tid när konsten blivit antingen samhällsprovokatör genom nedklottrade tunnelbanor och fiktiva psykoser eller bara är blomvasgullig verkar det som att mellanläget är svårt att hitta, var man än letar.Graffiti hör lite till det förgångna och just den debatten har sedan länge sanerats bort från offentligheten. Det våras däremot fortfarande för den kanske mer sofistikerade formen av konst som existerar i det offentliga rummet, nämligen den, för några år sedan, exploderande urbana konstyttringen Streetart.Har ni sett bilden av den ensamme studenten framför en stridsvagn vid Himmelska fridens torg? Det har ni nog. Har ni då också sett stencilgraffitin på ett elskåp mitt emot den numera så omtalade Slottsholmen? Samma bild i stencilgraffitiformat, sprayad av en anonym konstnär. Anonymiteten är viktig i sammanhanget, konstuttryck i det offentliga är ofta spännande men nästan alltid olagliga. Om detta handlar inte denna krönika, ställning för eller emot är inte syftet. En sökning på street art (då skrivet streetart) på Google ger i skrivande stund 1 170 000 träffar. Det är remarkabelt och visar att streetart, olaglig eller inte, är ett fenomen som är svårt att ignorera.Streetart växte fram parallellt med graffitin men såg annorlunda ut. Stencilkonst/stencilgraffiti som nog får sägas vara det vanligast förekommande uttrycket har sin början i Sydeuropa och Latinamerika och användes främst i politiska sammanhang som ett billigt sätt att massproducera bilder och slagord på väggar på landsbygden. Senare användes tekniken i och med 68-rörelsens demonstrationer i Paris och i dag figurerar tekniken i nästan hela Sverige.I Västervik har det länge funnits spår, tidiga tecken på ett uttryck i utveckling. Schablonmålade porträtt av både Jimi Hendrix och Frans Kafka (den kombinationen är ganska avancerad) i gångtunnel mitt emot "nya" polishuset, texter med den fantasieggande frasen - "Mamma har ringt" vid parkeringsgaraget till nu nedlagda snabbköpet Piraten vid Grönsakstorget. Vi stod på barrikaderna, oavsett om vi var medvetna om det eller inte. För företeelsen är ny, med generösa glasögon sett.Uttrycksätten är nästan lika många som utövarna, flygblad, stickning, pärlplattor, kakelmosaik, klistermärken. Det spretar och drar. Ett sundhetstecken på att konsten kan hitta nya vägar, nya uttryck och framförallt locka till sig en ny publik. En publik med öga för detaljer och med en urban nyfikenhet som är enastående. För den är inte alltid enkel att upptäcka, vilket också gör det hela mer spännande. Så ibland kan det löna sig att kika efter lite noggrannare, ta in mer av sin omgivning. Någon kanske försöker säga dig någonting. Och det kan vara gatan.
