Det italienska köket är lätt att älska

Vi behöver kanske inte påpeka att en ung blond man kände sig ganska obekväm i sådana situationer.
Men ett och annat lärde vi oss. Tack vare mammas nyfikenhet har vi aldrig varit rädda för att stoppa något i munnen som vi inte sett förut. Och vi har lärt oss att älska det italienska köket.
Den kärleken delar vi med Peter Loewe. Han har bott i Rom sedan 1985 och försörjer sig som frilansjournalist, mest känd är han nog från Dagens Nyheter där han skriver regelbundet.

I "Det goda Italien" tar han oss med på en kulinarisk resa genom hela landet. Här får vi lära oss känna nya pastasorter; om hur balsamvinäger och gorgonzola tillverkas och används i matlagningen och mycket annat.
Det är nämligen stora skillnader på var i Italien man befinner sig. Vad som är självklart i de södra delarna är många gånger fullständigt otänkbart i norr. Varje landskap har sin egen specialitet. Så en tallrik spaghetti med ragu i Bologna är en helt annan sak än i Neapel.

Ett förenar dock det italienska köket. Maten lagas på traditionellt vis. Det betyder ofta att den tar sin tid att få på bordet.
Det är långkok, som mer eller mindre, sköter sig själv på spisen. Djupfryst och mikro har inte slagit igenom med någon större kraft i de italienska hushållen.

Recepten i Peter Loewes bok är genuina. Men samtliga recept går att göra på råvaror som finns att köpa i Sverige, lovar författaren. En del är till och med ganska ovanliga i Italien, berättar han. Andra kommer från hans favoritkrogar runt om i landet, som vi får besöka.
Han delar generöst med sig av både adresser, telefonnummer och öppettider ifall vi skulle ha lyckan att ha vägarna förbi.

Det goda Italien är en trevlig kokbok som är mycket mer än en receptsamling, ledsagad av vackra och förföriska bilder. Loewe berättar också en hel del skvaller.
Vi får veta på vilka krogar i Rom det vackra folket från filmens värld föredrar att äta och dricka. Och vi får besöka fiskhandlaren på marknaden vid Piazza Testaccio i Rom ? Maurizio Mastroianni. Jodå, han är kusin till den store och högt älskade Marcello!
I andra delar av boken och landet får vi lära oss annat ? kanske sånt som till och med är intressantare att få veta än på vilken krog som Ettore Scola äter sig mätt. Till exempel att den vita tryffeln är billig i Piemonte ? bara 25 000 kronor kilot! I Paris och New York lär den kosta minst tre gånger så mycket!