Debutdikter väcker intresse

Helén Læstadius debutdikter, i samlingen Den botten som bär mig, förmedlar ofta en medvetenhet som väcker intresset. Med Sandro Key-Åbergs ord "Jag kommer ur den frusna världen / och värmen gör mig så ont", (med ekon från Wallace Stevens "It is cold to be forever young") odlar poeten de djupsinniga paradoxernas vardagsmysterier. Inte minst kommer detta till uttryck i kärlekslyriken, relationsdramerna som utspelas liksom i poetiska enaktare inom en rutas ram.
det vuxna lidandet
är skenbart;
under lagren av år
hukar ännu barnet

Så låter det och de självupplevda erfarenheterna av längtan och trånad ger näring åt flera dikter. Om vissa banala inslag suddas bort kvarstår tillräckligt många starka dikter för att samlingen i sin helhet ska imponera. Avslutningskapitlet spretar med flera dikter som markerar författarens preferenser. Det är alltid svårt att avstå. Nelly Sachs delar rum med Sylvia Plath, vilka i sin tur står som grannar med flera exotiska platser. Lånta fjädrar skulle den ampre säga, men så behöver det inte alls förhålla sig.
Kanske mer att Læstadius måste våga lita på sig själv och sina egna redskap. Starkt avslutas samlingen, även om också här mästarna sufflerar (till exempel nämnde Stevens): "du liknar en bärande botten; / som låter mina oroliga tankar vila. / och håller mig kvar när jag vacklar till. / som ser nyckelpigan i barnets hand. / som har doften av hö i håret. / som ser snön i mina sprickor / men ändå inte fryser. / som liknar den brygga där jag kan sträcka / ut min kropp / och det vatten som kan lugna det vilda."