De stora frågorna förs ner på markplanet

Dorés Bibel är slutstenen (om uttrycket tillåts) i Torgny Lindgrens trilogi som inleddes med Hummelhonung och Pölsan. Den tangerar de båda övriga och flera egenheter och vissa av personerna återkommer, som notisskrivaren Manfred Marklund. Men det finns också en stor skillnad.
De tidigare böckerna är skrivna på västerbottensdialekt där man riktigt kan höra Torgny Lindgrens röst, med sin barndoms tungomål, rakt ur boken. Dorés Bibel är skriven på rikssvenska och ger mig inte alls samma njutning just på det planet.

För övrigt är det en ren njutning att läsa boken. Huvudpersonen lär sig aldrig läsa bokstäver. Han är något av en Kaspar Hauser eller Mr Chance som tacklar livet med en oförbehållsam naivitet och tilltro. Oförmågan att läsa bokstäver kompenseras av ett kristallklart minne. Däremot läser han bilder alldeles utmärkt och med sin morfars vägledning får han sin världsbild via den illustrerade, ordlösa bibeln av Gustav Doré. Morfaderns hjärna har råkat frystorka och mist sin förmåga att tyda bokstäver, dock har även han minnet i särdeles gott förvar.
Förvissad om att vara älskad finner huvudpersonen sig tveklöst i sitt öde och undrar när han omsider installerats i en sovsal för ett hem för obildbara:
"Kan livet vara bättre?"

Ändå har han just skilts från sin fasta punkt i tillvaron, Dorés Bibel med det röda skinnbandet som har guldtryck på ryggen. Människor har han inte lika lätt för att älska men berättelsen omfattar en märklig relation. Som sin livsuppgift tar han att återskapa alla Dorés bibelbilder ur minnet och vi får följa honom på hans väg genom livet.
Slutligen, när han återvänt till Avabergets topp, "säger" han berättelsen om Dorés Bibel in i en bandspelare och det är den berättelsen vi får läsa.
Som alltid väcker Torgny Lindgren filosofiska tankar och han kryddar sina egna funderingar med autentiska citat av den tyske författaren Erwin Strittmatter. Exempelvis boken motto: "Den plats jag skildrar ligger ini mig själv". Djupsinnigheterna blandas med små exakta iakttagelser som är så typiskt för Torgny Lindgren. Han för ner de stora frågorna på markplanet. Nu när trilogin är fullbordad borde man läsa alla tre i ett svep för att uppleva helheten. Det får bli mitt semesterprojekt.