För hundra år sedan fanns ännu inga direkta bevis för Darwins evolutionsteori. Men snart skulle vi få det, genom en svensk paleontolog, den unge Erik Stensiö från Stensjö by utanför Oskarshamn. Tillsammans med sina kollegor Gunnar Säve-Söderbergh och Erik Jarvik stod han för avgörande fynd som visade att däggdjuren utvecklats från fiskarna.
De tre forskarna kom att bilda den så kallade Stockholmsskolan och blev internationellt kända paleontologer. Det vill säga fossiljägare. Paleontologi är läran om utdöda djur och växter.
Om dessa tre har nu författaren Björn Hagberg och vetenskapsjournalisten Martin Widman skrivit en bok.
Alla tre forskarna var verksamma vid Naturhistoriska museet i Stockholm. Alla tre gjorde forskningsresor som unga till Ishavet för att leta efter fossiler, förstenade urtidsdjur i berget. De hittade många.
I juni 1912 gjorde Erik Stensiö sin första resa till Spetsbergen, 21 år gammal, en ung och mycket entusiastisk forskare. Han kom hem med mängder av fossila fiskar, studerade dem och skrev sin avhandling. Via Uppsala universitet blev han sedan professor på Naturhistoriska Museet.
Där blev Gunnar Säve-Söderbergh hans adept och kollega. Vid en dansk forskningsresa till östra Grönland 1931 gjorde denne ett avgörande fynd. Han hittade ett fossilt kranium av ett fiskliknande djur men som också liknade ett däggdjur. Det här fyndet gjorde honom så småningom berömd, den felande länken, övergångsformen mellan fisk och däggdjur.
Året efter följde Erik Jarvik med på en liknande forskningsresa, och efter Gunnar Säve-Söderberghs alltför tidiga bortgång blev det Erik Jarvik som fortsatte fossilforskningen under ledning av Erik Stensiö.
De var alla tre hängivna, eller snarare besatta, paleontologer och utförde ett gediget arbete på sitt fält.
Om detta skriver de två författarna så engagerat, inlevelsefullt och levande att något så torrt som jakten på fossil av döda fiskar blir riktigt spännande.
Boken ger också en bild av ett forskningsområde som var mycket stort under mellankrigstiden men som idag inte har det allmänna intresset. Detta är verkligen ett mycket bra sätt att sprida kunskap utanför den akademiska världen.