Drömfabriken, det är inte Hollywood. Nej, så långt därifrån man kan komma.Drömfabriken, det är bilfabriken där monterarna drömmer sig bort, drömmer om ett annat och bättre liv och ett annat och bättre jobb. Maria Hambergs nya roman handlar om de som står på linan på fabriken och monterar ihop bilar, de som jobbar i verkstan, förmännen och cheferna, allt högre arbetstakt med omänskliga krav. Produktionen går före allt, före både livet och döden.Vi möter Gunilla som drömmer om ett liv med sin semesterförälskelse i ett annat land, Thabo som vill tjäna pengar nog att flytta hem med familjen till Gambia igen, Anna-Greta som vill bort från sitt numera kärlekslösa äktenskap och misshandlande make, hemlige Gunnar som är fabrikens veteran och kloka gubbe, Svenne som vill bli musiker, och förmannen Lennartsson som inte kan se sina medarbetare som just medaretare utan som produktionsfaktorer. För honom gäller produktionen till varje pris, till och med om det gäller liv och död.Det händer mycket, och samtidigt egentligen inte mycket alls. Romanen ger en inblick i lönearbetet på fabrik i vår tid. Den delen är högst trovärdig. Författaren har själv arbetat på bilmonteringsfabrik, och det hon beskriver låter bekant även från hur Västerviks tidigare Electroluxanställda beskrev arbetet på monteringslinan. Detta gör romanen till en viktig samtidsskildring. Men det är också människorna, deras inre och yttre liv, som fångar läsaren. Det är en levande berättelse, som trots att den har ganska många huvudpersoner, ändå hålls samman inom ramen, det vill säga fabriken.
