Danslystna LRF-are i Blackstad

Tidningsartiklar kan förvisso vara effektiva. Här i VT berättade Anna Hultman den 31 augusti att LRF i Blackstad planerade en medlemsfest med Cajsa-Stina Åkerström som det största lockbetet. Men bara 60 hade anmält intresse. Därför tänkte man göra tillställningen offentlig för att över huvud taget klara åtagandet. Billigt att engagera artister på Cajsa-Stinas nivå är det ju inte.
Vad hände? Telefonen hemma hos Blackstadsföreningens ordförande, Conny Johansson, började glöda. När festen äntligen blev av, det var i lördagskväll i Bygdegården, blev det också präktigt trångt. 300 hade anmält sig och ännu fler kom, från när och fjärran. På en skylt står det visserligen att maxantalet för lokalen är 650. Men då kan inte lokalen, som nu, vara tätt dukad med kaffebord.

Cajsa-Stina Åkerström har en alldeles egen, mycket personlig stil och hon håller sig dessutom till svenska texter, ett arv från pappa Fred. Det gör att hon är mer begriplig än de flesta av sina - vad ska vi kalla dem - konkurrenter i denna hårdhänta bransch av artisteri. Det gör också att hon kommer närmare sina lyssnare.
Repertoaren var hennes vanliga: Eget som "Det kommer en vind". Taube som t ex "Som stjärnor små", Zacharias Topelius som i "Himmel över dig", den som även Hootenanny Singers lyfte fram så fint. Samt naturligtvis ett par av fader Freds visor.
Två extranummer pockade publiken och Conny Johansson fram. Finalnumret då var Freds USA-lån, "Jag ger dig min morgon". Den slutpunkten satt perfekt.

Normalt brukar ju den urstyve pianisten Nils-Petter Anckarblom vara den som ackompanjerar Cajsa-Stina. Bakom synten den här gången syntes ett nytt ansikte, och jag tyckte mig känna igenom honom. Jodå, för några somrar sedan var han, Mikael Karlsson, med på kursen "Stråkspelande Ungdom" på Gamleby Folkhögskola. Som altviolinist! Nu satt han där i Blackstad, för honom en urpremiär tillsammans med Cajsa-Stina. Och han spelade så briljant, så följsamt säkert att de två kändes som ett totalt samspelt par.
Ljudvolymen gjorde till&med ibland att Mikael nästan tog över makten.

Kaffe och andra förfriskningar var ju utlovat. Men före den pausen skulle Blackstads egen unga duo, Sandra Svensson och Savitha Nilsson sjunga ett par nummer. Som bevis för att det även lokalt växer upp talanger!
Tillsammans sjöng de Bonnie Tylers "Total eqlipse of the heart". Och som något slags extranummer gav sig Savitha in i "Unbreak my heart" av Tony Braxton. Och det vill jag säga: någon brist på begåvning och mod finns inte hos de två. I Blackstad och Gamleby har de väl varit i farten en hel del. Vi andra kommer att få höra mer, det är jag övertygad om.
Slut på musiken var det inte då heller. Efter teknikernas slit att "riva" ljud- och ljusanläggningen kring Cajsa-Stinas stund på scenen satte sig en annan duo därnedanför. "Morske män" kallar de sig, Himmel över dig"Vimmerbymusikanteerna Göran Nachtweij och Kjell-Åke Johansson. De brukar säga att de spelar allt från Taube till Ebba Grön, med några goa bitar irländsk folkmusik.
Vad de än spelade lockade musiken upp danslystna - i alla åldrar - på golvet nu när några kaffebord plockats undan. Mer levande avslutning på kvällen kan knappast tänkas!