Danslystna ben i kyrkbänkarna

Visst njuter stråkkonstnärer när de spelar klassiska mästerverk. Men glädjen i deras ansikten, den lyser sällan. I varje fall jämfört med hur det ser ut när äkta folkmusikanter möts. Ett sådant möte fick vi vara med om på lördagskvällen i Dalhems kyrka.I lördagstidningen stod det om bakgrunden, den att riksspelmannen Pelle Björnlert skulle spela tillsammans med svärsonen Johan Hedin. Men även Johan äger hederstiteln riksspelman, trots att han bara är 40. Han fick den som 23-åring!Tjusts folkmusikentusiaster minns säkert att det bara är två veckor sen Johan Hedin spelade storartat i Hallingebergs kyrka med gitarristen Esbjörn Hazelius bredvid sig. Att nu få höra honom spela ihop med Pelle Björnlert är något jag -- och många med mig - väntat extra hoppfullt på.Förhoppningarna infriades. Johan höll sig till sin tenornyckelharpa, den han själv ritat. Pelle växlade mellan tre fioler. Sin (hur ska man uttrycka det?) normala, sin "d´amore" med resonanssträngar, samt en extra, stämd för att påminna om ljudet från kyrkklockor.Skälet till det utspelet, låten "Tyska klockorna", hittar man i den tid då bara orgeln var tillåtet instrument i kyrkorna. Alla andra musikanter fick vackert lämna sina instrument i vapenhuset för att få tillträde. Nu är det annorlunda, tack och lov. De flesta av oss satt där och fick rent danslystna ben när Pelle och Johan drog igång sina polskor. Mycket av musiken de bjöd på var från våra trakter. Det äldsta från 1700-talet med steg ända till idag, till exempel två av Pelles egna låtar. I den första av hans, kallad Tema, växer det upp en sådan rytmisk vällust att man bara glider in i den, motståndslöst. Pelle Björnlert och Johan Hedin kommer att dyka upp på flera ställen i eller i närheten av Tjust under sommaren. Så håll VT-ögonen öppna! Egentligen skulle de kunna uppträda kväll efter kväll och ändå överraska oss med okända låtar. Folkmusikskatten är inte rik, den är enorm!