Dagsaktuell 1600-talsteater
Tänk att en fransk pjäs som skrevs för 340 år sedan är lika aktuell, ja lika brännande aktuell, i dag. Här i Sverige!
Pengarna saknas. Den girige Harpagon (Sven-Åke Gustavsson längst till höger) ska ställa till bröllopsmiddag. Men var är pengarna till maten? En tom slev är det enda som kocken (Lasse Brandeby) har. Och lika tomma är köksans (Dag Malmberg) fickor.Foto ANDERS LILJEGREN
Foto:
Det handlar om en man som alltid anser att det är andra som ska betala, aldrig han själv. Han snålar ut sina barn. Han snålar ut allt tjänstefolk och hela sin gård. Till slut går allt omkull. Där ligger den enda skillnaden mot vad folk tror idag. Inte kan det väl brista? Nog finns det pengar!
Om politik talas det inte i pjäsen. Inte heller om skatter. Pengabegreppet är hela tiden hemgift, liksom brist på sådan. Men för oss där i salongen blir det mer begripligt när vi byter det ordet till skatter. Och inser, precis som idag, att ingen bestämmer utom den som har Makten.
Men visst dyker det upp chanser att lura den snåle, den girige.
Hans son, spelad av Johan Örjefelt, är kär i den unga skönheten Mariane (Charlotta Jonsson) som även äger en förmögenhet. Men det är minsann inte sonen som ska få ta del av den gåvan utan han själv, den bröllopsträngtande, åldrande girigbuken. Till sist rättar det i alla fall till sig!
Det var Riksteatern som Västerviks Teaterförening hade bjudit in att besöka Bryggaren, vår Stadsteater, på söndagskvällen med detta berömda skådespel. Och många hade nappat på möjligheten att få se äkta teater.
Uppsättningen är mycket göteborgsk och hade premiär i somras på Gunnebo Slott och Trädgårdar. Även i göteborgstrakten finns ju ett Gunnebo. Turnén startade för bara någon vecka sen och spelet är verkligen fräscht.
De flesta av namnen är ganska okända för oss här på ostkusten, utom Lasse Brandeby som spelar Mäster Jaques och kocken.
En av göteborgsprofilerna, särskilt i radion där, Anders Wällhed, har lagt in en prolog till föreställningen som just Brandeby tog hand om. Prologen har inte så mycket med själva pjäsen att göra om man inte räknar dit även teatrarnas kamp om pengar. Till exempel detta att skådespelare får ta på sig fler än en roll under spelets gång Att turnera sådana trassligheter så fyndigt som här, det är fyndigt.
Dag Malmberg heter en skådespelare som hinner med tre roller, inklusive könsbyten, något som Sara Wikström också lyckas med. Ensemblespelet flyter skönt igenom hela föreställningen.
Men egentligen hänger allt på honom som spelar huvudrollen, Harpagon, den girige. Det gör Sven-Åke Gustavsson, och han är lysande. Allting kretsar kring hans bestyr att hålla kassaskrinet gömt. Likheten med hoten kring dagens uttagsautomater är högst levande.
Regissören Erik Ståhlberg hör egentligen till Folkteatern i Göteborg, men skådespelarna kommer, utan undantag som jag kan se, från Stadsteatern i samma stad. Några av de unga i ensemblen har knappt hunnit ta steget från Teaterhögskolan till Stadsteatern. Här blev det en perfekt mix av ungfriskt och rävaktigt slugt på scenen.
Alla i publiken verkade både se skrattlystna och lite tagna ut när det promenerade ut på Spötorget efter två och en halv timme i händerna på girigheten, personifierad.
Så jobbar vi med nyheter