Dags för lite 90-talsnostalgi
Tiden har blivit mogen för 90-talsnostalgi. I "Bekantas bekanta" skildrar Mats Strandberg ett Stockholm som ligger nära, men som ändå är väldigt långt borta. - 90-talet var ganska schizofrent på många sätt, säger han.
90-talsnostalgi. I Mats Strandbergs bok "Bekantas bekanta" flödar nostalgin över 90-talet. "Det var ett ganska schizofrent decennium" säger han. Foto: Richard Ryan/Forum förlag
Foto:
I Mats Strandbergs bok "Bekantas bekanta" ligger nostalgin lika tjock som cigarettröken över 90-talets dansgolv. Transan Daniel är hopplöst förälskad i den strejta regissören Joshua. Hans syster Lilly flyttar in till stan och vill bli kändis till vilket jävla pris som helst. Och hans bästa vän Camilla försöker få styr på en musikkarriär, samt vinna tillbaka sin kärlek Carlo.
70-tal är skägg och progg, 80-tal är börsyra och axelvaddar. Men vad är 90-tal?
- 90-talet var ganska schizofrent på många sätt. Det är litegrann som ett klämdecennium. Dels var vi lite chockade över något slags baksmälla efter 80-talet. Vi hade aids-noja och dessutom skulle vi förbereda oss för det nya millenniet, säger Mats Strandberg, som förutom att skriva böcker även är krönikör i gaytidningen QX och Aftonbladets söndagsbilaga.
- Dels tror jag tror att lågkonjunkturen påverkade oss väldigt mycket. Om man skulle vara cool på 90-talet fick man skaffa sig en stil och göra utmärkande saker. Men nuförtiden är det mer att köpa sig en stil och konsumera saker. Hela Ebba von Sydow-prylen hade inte funkat på 90-talet.
Debuten "Jaktsäsong" blev omtalad för att den tog chic-lit genren till en ny spelplan: gayvärlden. I "Bekantas bekanta" är det 90-talets Stockholm som är den nya miljön. Men, påpekar han bestämt, man behöver inte veta något om Stockholm för att ha behållning av den.
- För mig är det viktiga att det är en relationsbok. Sedan har jag satt det i en miljö som är mer som en krydda. Man behöver inte ha varit i rymden för att uppskatta "Alien"-filmerna.
Nästa bok kommer inte att utspela sig på 90-talet, inte ens i Stockholm. Då blir det landsbygden som gäller - eller snarare viljan att flytta från landsbygden. Mats Strandberg är själv från Fagersta, och flyttade till Stockholm som 16-åring. Ungefär som Lilly i "Bekantas bekanta".
- Folk brukar verkligen hata Lilly, men jag kan känna igen mig lite i just det där drivet att vilja komma därifrån. Den delen har jag tagit med mig till den tredje boken.
Så jobbar vi med nyheter