Efter regn kommer solsken och efter sommaren kommer den långa hårda vintern. Dagarna blir kortare, vi tänder ljus och äter gott om kvällarna, härligt myspys.
Allt detta mys gör mig till en soffpotatis. Tv-serie efter tv-serie plöjs i soffan och jag gillar det. Men jag vill inte vara en soffpotatis, jag vill vara en hurtbulle. En sån där störig person som hinner mycket mer än alla andra och som tränar med resultat.
Hälsa och träning har länge varit på modet. Men sista året känns det som att det har exploderat. Alla är ute och springer, tränar på utegym (läs lekplatser) och allt utannonseras på Facebook. Jag tycker visst att det är okej att skryta med sig själv och be om lite ryggdunkningar när träningen är utförd, kanske stärker det motivationen men ibland är det enkelt att störa sig på alla hurtiga. Särskilt om den egna formen sviktar och det enda du ser framför dig är en lång uppförsbacke. Av erfarenhet vet jag att den där uppförsbacken bara är jobbigt brant i början. Backen planar snart ut när alla endorfiner frigörs i kroppen, man blir piggare och orkar mer. Endorfiner ska också hjälpa särskilt bra mot depressioner vilket kan vara positivt denna mörka årstid.
Det är en liten motivationsboost att få klä på sig snygga träningskläder när det är dags för gymmet eller löparspåret. Som kanske många andras består min träningsgarderob till cirka 99 procent av svarta kläder, plus några urtvättade t-shirts. Jag har ofta undvikit färgglada kläder som skulle innebära att jag skulle sticka ut. När jag tränar vill jag smälta in i omgivningen och en knallcerise topp skulle kanske dra ovälkommen uppmärksamhet till sig. Men det kan komma att ändras, för även inom träningskläder finns det såklart mode och där är trenderna just nu väldigt färgstarka. Många stora klädkedjor satsar nu även på att tillverka sina egna träningskläder och genom detta närmar sig plaggen allt mer det kommersiella modet. Kanske springer jag snart till gymmet i en leopardmönstrad löparjacka!