Dags för Dan vid Stora Torget

Den här veckan är det Dan Dahlqvists tur och han började direkt på måndagsförmiddagen. Ja, frågan är om han inte redan innan hade spejat in sig. Det verkade så när jag bläddrade lite i hans skissblock.
Och det var inte så konstigt. Han tecknar jämt.

Västervikskonstnär? Nja. Han kom till Västervik 1959, hitlockad av sin hustru Inger. Och sedan dess bor de i hennes föräldrahem nära sjön Maren. En utsikt som de skulle kunna njuta mer av om det inte var så många träd som skymde. Dan var skollärare då, liksom Inger.
De hade mötts på seminariet i Växjö. Själv kommer han från Grebbestad. Och är han inte här hemma är han oftast där. Dragningen till Bohuslän går aldrig ur kroppen.

Måla började han tidigt med, uppmuntrad av de flesta i familjen utom möjligen far som tyckte att han borde lära sig nyttigare saker. När det vara tid att börja realskolan fick han inackordera sig i Strömstad, och där blev det fart på både teckning och målande. Det var inte bara lärarnas förtjänst. "Tanten" där han fick bo var en hängiven kulturtuggare. En dag sa hon: "Nu, Dan ska du få träffa Inge!".
Inge hette Schiöler i efternamn. Han var lite över 30 år då, redan ett namn bland Göteborgskoloristerna men också på väg in i ett nytt konstliv efter sin svåra sjuktid, drabbad av schizofreni. Mest höll han till ute på Koster. Mötet satte djupa spår i Dan trots att Inge knappast fick ur sig ett ord vid mötet.
Schiöler var inte den ende konstnären som Dan kikade närmare på. Hans mormors far var bildhuggande bonde. Fortfarande hänger ett av hans lammskulpturer i Tanums kyrka. Att det finns påbrå i hans släkt finns det fler bevis på.

Varför sökte han sig då inte till Valand i Göteborg eller Akademien i Stockholm? Varför blev han då inte yrkeskonstnär direkt?
Allting hänger ihop med den urgamla synen på säkerhet i livet. Föräldrarna, särskilt far, var emot artistiska planer. Men skollärare kunde väl passa. Då skulle han ju vara ledig varenda sommar, hela sommarn!
Seminariet i Växjö. Ett år uppe i Narken, ett par mil åt Gällivarehållet från Korpilombolo, fågelvägen. Sedan Västervik där han så småningom blev speciallärare, alltså för barn med svåra problem, efter särskild utbildning i Stockholm. En period hade Dan tjänster som skolledare innan han på 80-talet åter tog på sig speciallärartrycket. Och gick in i väggen trots att begreppet inte var uppfunnet.
Det blev sjukskrivning, återväckt livskänsla. Så halvpension. Helpensionär har Dan varit tio år när han närmar sig 74.
Målat har han gjort hela tiden. Numera för hela slanten, så det har blivit en rad utställningar, på båda sidor av Sverige.
Vi som sett många av hans utställningar, både separata och salonger, under dessa tio år har mött hus i ödemarker, landskap utan folk, ansikten - något som verkar utmana honom extra.
Vad blir det då från VT-fönstren?
Han svarar inte. Men blicken säger "det får du väl se om några dagar!"

Dags för Dan vid Stora Torget

Så var det dags för den tredje konstnären att ställa sig i VT-redaktionens fönster och beskåda världen där utanför.