Daggfriska toner i Dalhem

Det nya, norra Pastoratet i Tjust är som en musikalisk trampolin. Där studsar ut sköna idéer med både allvar och glädje som inte alltid tvingas vara kyrklig. Inte nog med alla verksamma krafter inom själva pastoratet. Många utifrån lockas att vara med. Aron Nilssons "Gamleby Vokalensemble" är ett praktexempel.
På lördagskvällen fick vi ännu ett smakprov åt det hållet, i Dalhems kyrka. En av pastoratets kantorer, Marie Dimpker hade bjudit dit kollegan från Frödinge/Locknevi, Annelie Lockneman och en tidigare arbetskamrat från Stockholm, Michael Ullgren.

Det händer att man kommer till en konsert och långt innan första tonen känner att det här väntar en alldeles speciell upplevelse. Så blev det i Dalhems kyrka den här gången. Vägen dit - särskilt för oss som kom österifrån - genom det öppna, vackra landskapet, extra grant så här års.
Stämningen inne i kyrkan, med generöst välkomstkaffe för alla. Leendena. Solstrålarna som letade sig in genom de vackra fönstren.
Programrubriken! "Daggdroppar - skimrande sommarsånger från barock till nutid."
Artistkombinationen! Marie Dimpker med sin vackra sopranröst. Annelie Lockneman, säker vid pianot och orgeln. Michael Ullgren med en uppsättning av blockflöjter med högst olika karaktär och omfång. (Till vardags undervisar han i träblås på Stockholms Kulturskola).
Och så en befriande opretentiös kontakt med församlingen, som i konsertsammanhang som detta väl kan få kallas publik.

Någonstans uppifrån orgelläktarn bröt de första flöjttonerna ut. "Vårvindar friska", den svenska folkvisan. Efter en stund går Marie Dimpker in i sången och innesluter oss alla som sitter där i den stämningen.
Under konserten hann alla tre ge oss exempel på vad programrubriken ville poängtera.
Michael Ullgren spelade den sublima "Dans i de saligas ängder" ur Glucks "Orfeus och Eurydike" med elegant uttrycksbredd.
Marie Dimpker sjöng fyra av Gunnar de Frumeries toner till Pär Lagerkvists dikter. Skön röst med stor varsamhet kring sångernas innehåll.
Annelie Lockneman spelade - med fina känselspröt - på pianot Wilhelm Peterson-Bergers "Sommarsång" och "Lawn tennis". Att den senare komponerades långt innan tennis utvecklades till en sluggersport, det stod klart.
Allt som exempel bara. Ett nummer där samspelet mellan de tre växte ut vackrast var några satser ur Händels "Nell dolce dell´ oblio" (ungefär: i den djupa glömskan) med Annelie Lockneman vid kyrkorgeln.
Även inslaget som skulle avrunda hela konserten blev ett sådant samspel. Det var Bellmans älskade "Aftonkväde", alltså Fredmans sång nr 32. Stämningen var sådan att på något sätt måste det till ett extranummer. Detta var bara ingenting som lördagens trio hade planerat. Att de då drog "Aftonkvädet" en gång till var verkligen ingen miss.
Norra pastoratets lördagskonserter växlar ju mellan kyrkorna. Maj är Dalhems, så titta noga på torsdagstidningens predikoturer! Det är en majlördag kvar.