Dagböckerna blev hennes stora olycka

Under fem år - mellan 1932 och 1937 - skrev den unga ryskan Nina Lugovskaja dagbok. Hon började när hon var 13. Det blev hennes livs stora olycka. Hon och hennes familj deporterades till östa Sibirien för några starkt kritiska ord om kamrat Stalin. Formulerade av en olycklig och arg tonåring, som saknade sin far.
Nina Lugovskaja växte upp i en intellektuell familj i Moskva. Hon hade två äldre systrar. Hennes mamma var lärare. Pappan var politisk aktiv i socialrevolutionära partiet, som 1917 konkurrerade om makten med Lenins bolsjeviker.
Han dömdes 1929 till tre års förvisning i norra Ryssland. Familjen fick kämpa vidare i Moskva under svåra umbäranden. 1932 frigavs han för att några år senare åter förvisas, anklagad för kontrarevolutionär verksamhet. Den gången hamnade han i Kazakstans huvudstad Alma-Ata.

Under dessa år - till och från - skrev den unga flickan dagbok. Den innehåller mest sånt som man kan förvänta sig finna i en sån bok. Det är ofta barnsliga tankar kring skolan, kamrater, syskon, hemliga förälskelser, drömmar om framtiden och annat som upptar en normal och ung människa på väg att bli vuxen. Hon har kallats en rysk Anne Frank.
Men i Ninas tre skrivböcker, som hittades i den ryska säkerhetspolisens arkiv för några år sedan, skriver hon också ner sin hat mot kamrat Stalin och hans anhang för att hon hade berövats sin pappa och livet blivit svårt för familjen. Irina Osipova har redigerat dagböckerna och Magnus Dahnberg har översatt dem.

I början av 1937 var Stalins polis åter hos familjen och beslag tog allt det kunde finna, bland annat Ninas dagböcker. Under ett mycket märkvärdigt "erkännande" berättar den unga flickan hur hon hade tänkt genomföra ett attentat mot Stalin.
I juni 1937 dömdes Nina tillsammans med sin mamma och systrar till fem år i läger i östra Sibirien. De fick avtjäna hela sin strafftid i Kolyma. Men i praktiken blev straffet ännu längre. De fick stanna kvar och arbeta som anställda i lägret på grund av kriget.

Efter Stalins död 1953 började systrarna kämpa för att få återupprättelse, för sig och sina redan döda föräldrar. Nina fick vänta ända till 1963 innan hon blev rehabiliterad i "brist på bevis". Hon dog 1993. Då var hon sedan länge ett erkänt namn i konstkretsar.
Nina Lugovskajas dagböcker är ännu ett vittnesbörd om kommunismens brott mot mänskligheten. Hon beskriver ett samhälle, styrt av röd terror, där ingen vågade lita på någon i fruktan för Stalins säkerhetspolis.