Che - en sann revolutionsromantiker

Fotografen Alberto Kordas bild av den drömmande, skäggige Che Guevara från 1960 har satt djupa spår i generationer av ungdomar. Vi är många som mött hans blick från pojk-och flickrummens väggar. Bilden har fött drömmar och engagemang, även bland oss som inte har delat hans politiska övertygelse. Hans mod och kurage har fått tonårshjärtan att bulta lite fortare.
Hans liv och gärning har sedan revolutionen på Kuba romantiserats till den milda grad. Det är väl få, om ens någon, som har nått upp till hans kultstatus. I dag är han så mycket ikon som någon kan bli. Han är högst levande 40 år efter sin död - avrättad av den bolivianska militären utanför den lilla staden Vallegrande.

Den svenske journalisten Björn Kumm var, som en av få reportrar, på plats i Vallegrande när militärens helikopter landade med Ches kropp fastsurrad som ett kolli på landningssteget.
Nu har Kumm inför 40-årsdagen, den 9 oktober, skrivit en biografi över revolutionshjälten nummer ett - Ernesto Che Guevara.
Ches död blev Kumms livs scoop. Han har berättat historien från Vallegrande många gånger förut. Det är en historia han gärna sluppit berätta, skriver han i förordet till boken.
I boken om Che går Kumm noggrant fram. Han har gjort sin läxa väl. Han berättar historien från början. Hur den astmatiske gossen Che Guevara växte upp under ordnade förhållande i Argentina. Om hur hans långa motorcykelturer i ungdomen runt Sydamerika blev avgörande för hans vägval senare i livet. Kumm berättar om mötena med Fidel Castro, revolutionen på Kuba, revolutionsförsöket i Kongo under de "försvunna åren". Om familjelivet, i den mån det fanns någon värt att kalla så. Allt känt berättar författaren fram till den ödesdigra dagen i de bolivianska bergen där allt tog slut.

Han försöker också fånga människan bakom gerillakrigaren. Den tänkande, läsande och skrivande Che. Mannen som tog steget från en trygg borgerlig karriär för att slåss för sina ideal. Det är spännande historia om en fascinerande människa som Kumm skrivit om.
Boken har säkert mycket att ge dem som inte har växt upp med revolutionsromantiken kring bilden av Che. För oss som levt med den känns det lite mer som vi har läst det mesta förut, utan att för den skull vara speciellt kunnig i ämnet. Men det fanns en tid - den är inte så avlägsen - som man inte kunde komma undan Che Guevara. Ja, till och med i undervisningen på Västerviks gymnasium fick vi läsa hans texter i början av 1970-talet. Det var en miljö som knappast kan betraktas som speciellt radikal eller revolutionär. Men där och då var Che Guevaras texter självklara.