Den här deckaren har en charm och lite förnumstig gammaldags ton som gör att berättelsens tidsmiljö överskuggar deckargåtan. Men det gör inget. Det är trevlig läsning och ganska spännande också.
I boken Strömkarlen möter vi för andra gången kyrkoherde Simon Eldfeldt i Asarum utanför Karlshamn. Den första hette Böljelek och gavs ut förra året. Nu är kyrkoherden och hans systerson, reservkonstapel Ivar Jönsson tillbaka med ännu ett mordfall, den här gången 1898.
En medelålders kvinna hittas drunknad i ån mitt i stan i Karlshamn. Både polisen och Eldfeldt inser snart att det nog inte är det olycksfall det först ser ut som, framför allt efter att kvinnans dotter berättar att mamman var mycket rädd för vatten och aldrig skulle gå nära åkanten självmant.
Snart hittas ytterligare en kvinna drunknad under liknande omständigheter och innan boken är slut ska ytterligare fyra människor ha gått en ond bråd död till mötes.
Seriemördare lär vara betydligt vanligare i deckarlitteraturen än i verkligheten.
Att lösa mordgåtan kräver stora insatser av både Eldfeldt och Jönsson. Bland annat går de tillbaka till kyrkoböckerna och gamla protokoll för att hitta sambanden mellan de döda.
Jag misstänker att författarna är släktforskare och väl förtrogna med kyrkoböckers och andra arkivs innehåll. Det är i så fall ett intressant sätt att använda den kunskapen. Och underhållande för läsarna.
Slutet av boken har en annorlunda psykologisk twist som lyfter hela berättelsen.