Cellon gör levande musik av döda tonsättare

Under konserten mörknar onsdagskvällen alltmer. Om denne man behövt noter för att spela hade han tvingats bryta och be om ljus. Men alla toner sitter i hans huvud hela den dryga timmen långa konserten. Bara det känns obegripligt. Han blundar mest. Fingrarna vet ändå på millimetern var de ska vara, slå till. Mästerskapet gör oss häpna.Hans cello är 250 år gammal. Musiken är ännu äldre. Den äldste av de tre tonsättarna, Giovanni Bassano, dog för nästan 400 år sedan. Den "yngste" av de tre dog för inte ens 260 år sedan. Han hette Johann Sebastian Bach och skrev den här konsertens två Cellosviter 30 år tidigare.Mannen i kyrkogången heter Ludwig Frankmar. Har Berlin som sin plattform sedan många år men är född i Falun för 48 år sedan, i en familj av kyrkomusiker. Cello har han spelat i över 40 år!I Göteborg på 80-talet mötte jag ofta supercellisten Guido Vecchi. Vid sidan om sin uppgift som solocellist i Göteborgssymfonikerna tog han sig an de mest lovande unga cellisterna. Ludwig Frankmar var en som han berättade om och imponerades av. Under fem år, då mest i Malmö, hade Ludwig honom som huvudlärare.- Guido rekommenderade mig att studera vidare på Musikhögskolan i Basel, för den berömde Thomas Demenga. Men man behövde ju också jobb för att försörja sig också, och det fick jag på Operan i Barcelona. Men vassare chanser kom, som solocellist i schweiziska Camerata Bern.- Jag har nog alltid känt mig som solocellist. Och från 2000-talets början har jag kunnat arbeta så. Mest i Tyskland, och faktiskt allra mest i kyrkorna.Och fastän det är den nutida musiken som varit hans specialområde ger han sig i kast med annat.- Det är sant. Börjar man gräva i barocken och ricercatan (ännu äldre musikform) så fastnar man också lätt Den musiken får vi helt enkelt inte glömma.Odensvikonserten är antagligen Ludwig Frankmars allra sista i Sverige. - Ja, Sverige-turnéerna har blivit för tunga för mig. Danmark är bekvämare, från Berlin sett. Men mest blir det nog Tyskland även i fortsättningen.Vilken tur vi hade som tog oss till Odensvi. Och vilken final vi fick vara med om!

Cellon gör levande musik av döda tonsättare

En man sitter i kyrkgången i Odensvi kyrka, nästan mitt bland oss som lyssnade, och spelar på sin cello. Inget ackompanjemang. Bara han själv på ett, jämfört med kyrkans rymd, obetydligt instrument. Men tonerna når överallt.