Catullus kommer nära vår tid

Med tanke på den frispråkighet som utmärker flera av Catullus dikter är det spännande att fundera över hur forna tiders lektorer i latin vid allehanda lärosäten orienterade i den erotiskt laddade terrängen. För inte fick djäknarna vid läroverket översätta rader som "Jag ska knulla er jag i mun och arsle".
Fenomenet att undanröja erotiskt frispråkiga sammanhang och det motsatta, att excellera i utmanande formuleringar, berörs av Gunnar Harding i förordet till en volym med nytolkningar av Catullus dikter: Dikter om kärlek och hat.
Men också denna anmärkning skulle i sig begränsa författarskapet och föra vilse.

Förordet samt kommentarerna författade av Tore Janson upplyser om flera aspekter i tillvaron som väcks under läsningen av Catullus dikter. När till exempel kvinnan beträder tröskeln i en av dikterna och denna ger ifrån sig ett knirrande ljud bör de älskande ana oråd. Att sätta foten på tröskeln betyder olycka, en uppfattning som lever kvar också i vår tid då bruden bärs genom dörren till hemmet.
Och vidare bör ingen ovän känna till detaljer i samband med älskogsleken eftersom denne då på magisk väg kan fördärva lyckan. Föreställningen kommer i ljuset när Catullus skriver i den kända dikten om de många kyssarna:
Sen, när tusentals fler har räknats samman
skall vi blanda ihop dem, så att ingen
avundsjuk sätter onda ögat på oss
när han vet våra kyssars sanna antal.

Naturligtvis informerar översättarna om problem och möjligheter som har med versmått och meter att göra i samband med överföringarna av texterna från latin till svenska. Alla dessa notiser med tips om fördjupningslitteratur i ämnet tas tacksamt emot.
Slutligen är det självfallet så att Catullus och dennes värld framstår som urvalsvolymens huvudnummer. Huruvida poeten representerar den gängse romaren för tiden strax före vår tideräknings början eller inte skall vara osagt.
Vi får emellertid följa denne temperamentsfulle och inte så litet passionerade mans öden under en relativ kort tid på banan. Troligen avled Catullus omkring år 54 f.Kr. "i sitt trettionde år". Hans livsverk var okänt för allmänheten fram till medeltiden då dokumentet med dikterna hittades. Sedan dess har texterna varit omhuldade av forskarna och den lyrikläsande allmänheten.
Jag vill tro att Hardings och Jansons översättningar i allt väsentligt ligger nära originalet. Det känns så.