Camerata Nordica redan i stark höstform

Den som har svårt att förlika sig med att hösten tränger på hade mått gott av söndagens konsert i Marieborgskyrkan. Det lyser varmt och friskt om Camerata Nordica. Och nu har säsongen kommit igång. Två höstkonserter till väntar, med olika ledare.

Inledningsturnéns ledare och solist var Ulf Wallin, den svenske violinprofessorn i Berlin, väl bekant med Camerata-musikerna från tidigare framträdanden. Somliga känner han från annat håll. Till den här omgången hade han också fått med sig några av sina mest framstående elever från Berlin-akademien.

Förutom turnéns fyra konserter, den sista i Oskarshamn på tisdag, väntar ett annat uppdrag. Det är att spela in en CD med småstycken av Max Reger för det tyska skivbolaget CPO. Det sker till helgen i Virserums kyrka, Cameraternas favoritställe för sådant. Initiativet är lovande. Det finns allt för få inspelningar av detta tonsättarsnille.

Max Reger var därför lite av konsertens huvudperson fast hans inlägg bara var ett par, som sagt, småstycken. Det första, "O, människa, begråt dina synder", inledde konserten. I själva verket handlar det om en bearbetning av en Bach-koral. Och ursprunget lever, fyllt av ett Bach-allvar så starkt att musiken inte blir ett konsertnummer men en andakt. Ingen i publiken kom på tanken att applådera, för efter vilken andakt gör man det.

Språnget till musiken som följde blev häftigt, inte i allvar men i stil Regers landsman, Karl Amadeus Hartmann var bara tio när Reger dog, 43-årig 1916. Concerto funebre skrev Hartman alldeles före andra världskrigets utbrott. Och är ett utbrott även i sig. Hans nazisthat var välgrundat, uppvuxen i en judisk, utsatt miljö som han var. Schweiz vågade spela verket. I Tyskland förbjöds det direkt.

Concerto funebre är skrivet för soloviolin och stråkensemble. När Ulf Wallin ställde sig i solistläget ersattes han av ett nytt ansikte i förstafiolen, Gunnar Persice. Han tillhör Wallins tidigare elever och är nu konsertmästare i Freiburgs Symfoniker.
Concerto funebre är en komposition som både kräver fulländad solokonst och orkester. Och förutsättningarna.infriades. Ulf Wallin spelar helt enkelt mästerligt och tänder så hela ensemblen.

Så långt hade musiken hållit sig nära jorden. Efter paus kom ett lyft till högre höjder, nästan sälla. Även nu med Max Regers bistånd. Istället för den annonserade Romansen bjöd Camerata på ett "Lyriskt andante" med undertiteln Kärleksdröm. Flera stämledare hade solodelar under konserten. I Reger-kompositionen kom solocellisten Per Nyströms tillfälle.

Ett nummer återstod nu, och det var ett av kammarmusikhistoriens mest storslagna konstverk, Johannes Brahms Stråkkvintett i G-dur. Den skrev han, drygt 30-årig 1865. Ulf Wallin har arrangerat den här framförda versionen för stråkorkester. Jag är helt övertygad om att Brahms skulle applåderat bearbetningen. Så genuint brahmsk känns den, så raffinerat spelad genom hela den långa, nyansmättade, musikaliska skulpturen.
Extranummer skulle bara ha känts överflödiga.